NY BLOGG

GrinigGammalGubbe har fått vila. Här hittar du den nya bloggen Glad och Bitter

Kom ihåg att bokmärka den nya bloggen när du läst ;-)




04 februari 2013

Spretiga tankar i februari





Vi lever i en tid av måsten. Men måste vi det?

                                                 *  *  *

Det verkar som om ordet ”karaktär” inte bara har slagit ut ordet ”roll” utan också bytt innebörd – vi har inte längre något behov av den gamla betydelsen för att beskriva en människa. Allt är ju ändå bara en roll. Eller?

                                                 *  *  *

Den här föreställningen att samhälleliga monopol har samma effekter som privata.

                                                 *  *  *

Liberalismen utgår från att människan är god, den kyrksvarta fascismen från att hon är ond. De har båda fel.

                                                 *  *  *

Varför har man ett idéprogram om man inte tror på ideerna?

                                                 *  *  *

Förändringen från ”det här säljer för att det är bra” till ”det här är bra för att det säljer”.

                                                 *  *  *

Samtidens tendens att angripa det förflutna för att man inte orkar ta itu med nuet.

                                                 *  *  *

Människan förändras inte. Men de sociala förutsättningarna kan ändras. Två förhållanden som båda ofta glöms bort



___________________________________________________

Tidigare spretiga tankar
                    
December 2  *  December 1  *  November   *  Oktober  *  Juli  *   Maj



12 kommentarer:

  1. Tänkvärda tankar. Vad gäller roll(figur) kontra karaktär tror jag att ordet karaktärs egentliga/gamla betydelse har uppfattats som lite fascistoitt (ger associationer till Caligula, rollfiguren /sic!/)och liknande
    - förutom att utmönstrandet nog ändå mest är en effekt av okunskap och mer eller mindre omedveten anglifiering.

    SvaraRadera
  2. fascistoid ska det vara (en betydelse!) men fascistoitt ser roligare ut

    SvaraRadera
  3. Det är rätt - man skall ta vara på ord som ser roliga ut! Även sådana som (liksom detta) inte ÄR det. Kanske alldeles särskilt dem.

    SvaraRadera
  4. Och vad utgår socialismen, kommunismen och socialdemokratin från att männskans natur är? Vad gäller socdem tror jag att det är/var/har varit; en ynklig stackare som VI måste ta hand om. Annars springer hon iväg åt fel håll utan att göra det som är bäst för hennevsjälv och andra.

    SvaraRadera
  5. Ursäkta korrfelet. Blir så när man går från datorn till den smarta fånen.

    SvaraRadera
  6. ;-)

    Misstänker att den doktrinära socialismen och kommunismen är med på samma båt som liberalismen.

    Om socialdemokratin är jag inte lika säker.

    Ett är jag dock säker på: varje ideologi som anser sig kunna definiera hur människan ÄR i moraliskt hänseende är del ute.

    SvaraRadera
  7. Kan stämma det du skriver om kommunismen även om man där tänkte sig en smärre och blodig omväg innan den goda människan var ett faktum.

    SvaraRadera
  8. Dessutom är liberalismens tro att människan i grunden är god inte starkare än att den INTE tänker sig ett motsättningslöst samhälle - i motsats till kommunismen. Liberaler är väl ändå oftast demokrater, alltså anser att det behövs ett system som tillåter oblodig konfliktlösning.

    Ligger det förresten inte i begreppet ideologi att ha en någorlunda bestämd uppfattning om människans natur?

    SvaraRadera
  9. Det där med "motsättningslöst samhälle" beror på vem du frågar och vilket skede du avser (gäller båda ideologierna).

    Att "ha en någorlunda bestämd uppfattning om människans natur" och att ha bestämt sig för att hon ÄR ond eller god är väl ändå inte riktigt samma sak?

    SvaraRadera
  10. Det senare stämmer naturligtvis helt. Vad gäller "motsättningslöst samhälle" brister nog min bildning. Har det funnits någon sådan vision hos liberalismen?

    SvaraRadera
  11. Kan inte låta bli att fundera vidare. Där ser man vad en februaritanke kan leda till.

    Möjligen finns det en tendens till tankar om ett totalharmoniskt lyckorike i den tidiga liberalismens (positivismens?) överstarka tro på förnuft och vetenskap. I ett samhälle med idel upplysta människor skulle man genom förnuftigt och vetenskapligt grundat resonemang komma fram till de enda rätta besluten - möjligen en parallell till kommunismens, via proletariatets blodiga diktatur, uppnådda lyckorike....... möjligen men jag tycker mest det liknar någon slags studiecirkel.

    SvaraRadera