Resan 4: Hem till Stockholm igen...

Dags för hemresor. 

M tog vägen via Rom. Nytt avsked på stationen i Arezzo.

Vi tog vår bil med sprucken vindruta och satte kurs norröver.

Första stoppet blev i den lilla staden Arquata, ett stycke norr om Genova.

Ett trevligt litet hotell med en amerikansk dam i receptionen - och en restaurang som serverade rejäla pizzor.

Obemannat på söndag morgon. 

-Stoppa nyckeln i brevlådan vid dörren när ni går!

Så småningom kom vi till Alessandria, med vindrutan fortfarande sammanhängande, men med trista besked hemifrån. 

Lunch i soldiset på Piazza della Libertá,

Alessandria blev en förvirrande blandning av jobbigt och trevligt. Staden i sig är föga märkvärdig, om än Borsalinons hemstad.

Här utsikt från vårt rum.

Till slut stod bilen i alla fall på tåget igen.

Alpvy, någonstans i Ticino.

Glada Cittra-älskare i Berlin. De vinkade och tjoade och tutade när de upptäckte att vi fotograferade.

Vi passade också på att hälsa på Käthe Kollwitz på väg till restaurangen som J rekommenderat.

 I Berlin blev vi varse att vi hade återvänt till det nordeuropeiska regnbältet.

Och det var inte mycket bättre i Kappeln.

På vägen ett kortare återbesök i Ratzeburg för lunch.

Det regnade där också fast det inte framgår av bilden.

Hotell Kappelner Hof (från baksidan)

Danska vikingar seglar inte.

Danska vikingar ror inte.

Danska vikingar går för motor...

Ut till Maasholm. De var färdiga med omgörningen av fiskelägena utanför Schleihalle nu. Blev inte så hemskt som vi fruktat, utan egentligen riktigt fint. Men lite ovant är det - allt är flyttat längre ut.

Vädret fortsatt ombytligt - här två bilder som är tagna med cirka fem sekunders mellanrum, från samma plats, vänd åt två olika håll:

Det är något med det tyska folket och älgar

Traktens specialiteter marknadsförs (Kappeln)

Även Danmark har sina specialiteter. Rast vid Knudshoved.

Fika på maten, ute vid bilen. Med tyska kex och italienska bakverk.

(delar av sällskapet tvärvägrar danskt kaffe...)

I Lund fick vi - bland mycket annat trevligt - höra professor Gustafsson högläsa ur den första novellen som skrevs på isländska. 

Slutet var skakande. Vart tog mannen vägen?

Alltid lika nyfiken...  (Vid det påfallande pacifistiska minnesmärket över slaget 1676)

En avslutande omväg över Skanssundet.  Skönt att lämna motorvägens vindruteångest. Och den vägen är alltid en skön kontrast till jagandet på E4.

För att vara så måttliga förbrukare kom vi hem med häpnadsväckande mycket vin & sånt.

En del annat också

Och så var det slut.

___________________________________________________

Berättelsen börjar här här

och fortsätter här

och sedan här

...Vi är så glada i dag... (Resan 3 - i Italien, forts)

...att du har födelsedag, just precis i dag...

Födelsedagsbarnet på väg till morgonens uppvaktning med förväntan i blick.

Och hon blev vederbörlligen uppvaktad. Här med Johans present - favoritsorten av bodylotion.

Och på kvällen var det middag.  Här i arkaderna - Loggia Vasari - åt vi.
Om man vet det kan man ana att loggian har samma upphovsman som Uffizierna.
Arezzo var hans hemstad. Liksom Maecenas, och Petrarcas.

Födelsedagsbarnet högtidligen avfotograferat med familjen av en rad fotografer.

J valde vildsvin till huvudrätt. Serverat med polenta.

Utsikten var ljuvlig. Tyvärr syns inte tornseglarna på bilden, de som tumlade om över torget hela kvällen. Men de fanns där.

Nästa dag tog vi oss också in till Arezzo för lite mer traditionell sightseeing.

Piero della Francescas fresker och annat smågodis.

Två coola brudar hade vi med oss.

Duvorna hade hittat en utmärkt plats i stadsmuren:

Dags för J att åka. Två herrar i halmhatt tar avsked på stationen.

Vi andra gick på museum. M tog tjogtals med bilder av museiföremål från etruskisk och romersk tid.

Den äldre generationen var mer road av arenan utanför museet.

Där hade vi för övrigt varit förut, för vääääldigt länge sedan.

I Cortona hade de rulltrappor på stan.

- och Fra Angelicos Bebådelse som A-L bara måste se. Och fick se.

Till sist var det dags för oss att åka, med vår Cortona-spruckna vindruta med mera.

Men först skulle ännu ett födelsedagsbarn avfiras.

En något sömnig 18-åring på väg mot uppvaktning. 

Observera den norska flaggan, kvarlämnad av tidigare gäster.

Var det varmt i Italien då?

Jodå, det var det.

Hela tiden.

 forts följer -  här

Tidigare delar här (del 1) och här

...så fortsätter vi resan... (Resan 2 - i Italien)

...och efter en kort stunds väntan på stationen i Alessandria 

- ah, Italian in the tannoy, för att citera E Morse  -

- var det dags att rulla av

- och rulla vidare söderut

(lägg märke till att framrutan är hel, så när som på ett litet stenskott...)

Vid Rapallo svängde vi av från motorvägen och följde kustens vindlingar ett stycke.

Här begrundar T utsikten och Rivierans skönhet.

Vi passerad gamla bekanta trakter -

- men huset vi skulle till var tyvärr inte lika lätt att nå som La Ginestra. 

När vi väl forcerat den oinbjudande uppfartsvägen den sista kilometern möttes emellertid  vi av en ganska imponerande syn.

Utsikten från sovrumsfönstret var inte heller så dum.

Och rosmarin växte i stora mjuka kullar och rejäla buskage. Omväxlande med lavendeln som svepte in oss i sin blå doft.

Även cikorian visade sin bleka skönhet

Efter vissa vedermödor som involverade ett Irlandsbaserat flygbolag kom även sönerna ner. Här på torget i Arezzo, framför huset där det numera försvunna vandrarhemmet låg.

Värmen var en bedövande omväxling till läget hemmavid.

Poolen var ett njutbart inslag.

Kusiner på trappan.

 forts följer - här

och därpå här

Och inledningen  finns här