En annan sorts ensamhet

På 70-talet var vi många som tänkte att den enda lösningen var socialismen.
Så småningom stod det klart att det inte var så.
Då drog vi olika slutsatser.
De flesta drog slutsatsen att den enda lösningen var marknaden, Gud, eller något annat.
Påfallande ofta marknaden, och den egna framgången.
Själv drog jag slutsatsen att det inte finns en enda lösning.
Jag känner mig rätt ensam i det.

Spridda tankar

Mina yngre kamrater tycker inte att de är medelålders än. Inte på länge. Är det möjligen så att medelålders i dag betyder ”pensionärer”??

***

Magnus: ”Nu vill de skynda på utvecklingen tillbaka till 1800-talet.”.

***

Skidtävlingar. Nya regler. Skidbyten. Nästa steg lite dans också?

***

Lunchsamtal på jobbet. Finner att de jag talar med likställer "framgång" med "kompetens": Hon är ju framgångsrik, hon måste ju vara duktig.
Vad med ojämnt fördelade resurser? Vad med slumpfaktorer, "rätt i tiden"? Och framför allt, vad med den samtidsbelönade förmågan att nätverka, och att sälja in sin duktighet snarare än att visa den?

***

Jag lever helt och hållet i nuet. Det är bara det att mitt nu
omfattar hela livet

Glädjeämnen

I dag försvinner den sista snön från balkongen.
Jag är ledig efter två dagars helgjobb. Solen skiner. Det är vårdagjämning om en vecka.
Den senaste förkylningen verkar lätta.
Påskriset är på väg att slå ut. Allsvenskan har börjat (idiot-tidigt, men vad fan).
Jag har fått brev från en god vän.
Min kondis hade förbättrats, om än marginellt, vid senaste testen.
Pengarna ser ut att räcka denna månad också.

Det finns således glädjeämnen.

Men hur smart var jag själv då?

Jag har ibland gjort mig lustig över en del sk kulturpersonligheter som på sin tid vurmade för att vi skulle bryta tv-monopolet och införa reklam-tv här i landet; särskilt en som förklarade att det ju skulle bli en så mycket bättre marknad för fria filmare, vilket skulle komma oss alla som kulturnyttjare till godo.
Skall vi nöja oss med att säga att han underskattade marknadens kraft...?

Men, jag drabbas nu av insikten att jag själv varit fången i samma naivitet. När jag på 90-talet var en av de drivande i webbens etablerande på bred front i Sverige, så var det med stora förhoppningar på kunskapers spridning, bättre samtalsmöjligheter, nya möten och – i just vårt fall – en helt ny nivå av public service.

Jag tror man får erkänna att även jag underskattade marknadens kraft.

Vad har vi fått? - Klickjakt, schlageryra och näthat.
Självgoda drumlar i kommentarsfälten som högröstat trampar på andra i yttrandefrihetens namn. ”Du borde hålla käften din lilla mes så att jag får fritt utrymme att utnyttja allas rätt att säga sin mening”, typ.
Minsta gemensamma nämnarens populism.
Korttänkthetens skendemokrati.

Och en växande tsunami av vi-mot-dom-dramaturgi i alla upptänkliga sammanhang
Det var så folkmorden en gång bereddes. Hur välbyggt är vårt peralbin-ritade och reinfeldt-renoverade folkhem egentligen?

Hur många kvällstidningsknäck krävs för att vi på allvar skall börja uppfatta våra bröder som våra fiender?

Jag vill inte Visit Norrland

Med tidningen följer en bilaga med reklam för att vi skall turista i vårt eget land. Eller möjligen i ett grannland. Men framför allt ute i naturen – det är vildmarksmässa nämligen.
Av en lustig slump råkar den komma samma dag som språkspalten i tidningen har en rubrik som inleds med orden ”Svenskan dör...”
Det förvånar inte.

Jag vill inte resa till Swedish Lapland.
Jag är inte intresserad av att Visit Norrland.
Jag är trist och gammalmodig nog att tycka det är fånigt, skrattretande, när man säljer in just Visit Norrland och måste inleda med en förklaring att det är ”destinationerna Höga Kusten, Sundsvall, Timrå, Ådalen och Ljungandalen”.

Kan det vara ett ett litet fel i stavningsprogrammet? Det skulle vara ”Västernorrland” men programmet råkade vara inställt på fel språk och det blev”VisitNorrland” i stället?

Hike&bike i Jämtland är åtminstone en litenliten smula vitsigt, särskilt under rubriken ”det var vi som uppfann turismen”.

Men jag håller mig nog till Hälsingland igen.

”Ut i naturen i Hälsingland” är precis den rejäla attityd man vill ha när det handlar om att ge sig ut i skogen eller över vattnet.
Tack, jag tar en sån.

Ta slut nån gång...

Nu är jag trött på den här vintern.
Det har jag iofs varit länge. Vinter är inte min grej.
Men så var det detdär med några mildare smältdroppande fuktklara dagar
vid månadsskiftet, som fick en att tänka på något annat.
Det är alltid tanken på något annat som vänder tiden.