Omöjligt förstås. Men bra.

Historien är förstås omöjlig, till och med för  att vara opera.

Men föreställningen är strålande.

Vi var alltså och såg och hörde Turandot i går kväll.

Det mesta av förintresset i medierna har handlat om Nina Stemmes gästspel. Och visst är hon stor.

Man kan skära stålplåt med Nina Stemmes röst.

Men det handlar inte bara om det.

Turandot är mycket körer, mycket växelspel, mycket flytande övergångar. Och det tog man väl vara på. I minnet sitter liksom själva klangen kvar.

Och det handlar långt ifrån bara om den sympatiska fru Stemme.

Riccardo Massi gör en romantisk, närmast yr, Calaf, med en ganska behagligt nedtonad Nessun Dorma. Vi noterar också tacksamt att orkestern drar på efter bravurnumret och inte låter föreställningen hejdas av applådpaus.

På sätt och vis är jag kanske mest imponerad av Yana Kleins Liu.  Kanske är det för att  Liu är den enda människan som känns på riktigt i denna omöjliga berättelse, den man på något vis kan känna med och identifiera sig med.

Men också för att Ms Klein gör den utomordentligt väl. Hennes ”Ascolta signore” är…   …väldigt bra.  Hon får också välförtjänta ovationer efter föreställningen. Inte riktigt som Nina Stemme, men långt mer än någon annan.

(Massis svar på ”Ascolta..”  i ”Non piangere Liu” gör inte saken sämre. På något vis får han ut väl så mycket av den som av Nessun Dorma)

Det är ju också så att Liu har de vackra sångerna i Turandot. Titelrollen får briljera – och som Nina Stemme gör det! – men det är mest Liu som sjunger sångerna.

När Liu är borta river det kvarlämnade kärleksparet av en duett som är lika tilltalande som musik som den är orimlig som psykologi, och sedan brakar allt loss i finalen som är en klang- och jubelföreställning i uttryckets tvåledade bokstavliga betydelse.

Det är bra.

Som ofta numera bjuds även en del fyndiga scenografiska lösningar, med bänkrader åker åt sidan och landstingets lånade rullstol åt kejsaren.

Och stående ovationer.

Att vi sedan just utkomna från salongen fick beskedet om att vår svärdotter fått klartecken för sitt uppehållstillstånd gjorde ju inte kvällen sämre.

Grattis Claudia, grattis Magnus!



Så här kan ett av operans finaste partier låta: