Dikt igen

Vidare i fyndlådan:

Det påstås vidare att Ancseamon
den unge konungens änka
redan innan sorgetidens slut lät skriva
till hettiterkungen
som just då belägrade staden Karkemisch
och bad honom att få
en av hans söner till make
Således sörjde hon verkligen

Samtidigt kan du hela tiden se henne
Den vackraste av bilderna
på en elfenbensplatta
fäst på träkistan    Där har hon till slut
lyckats besegra döden: hur svalt
dräkten fladdrar kring hennes vackra vita ben
Samtidigt finns hon alltså,
på bilden, här i mitt rum, i min tid,
i den tomhet som du
har lämnat efter dig    Mellan oss
ligger något längre än årtusenden

att du vill gömma dig för mig
och världen, gömma oss för världen,
för de andra,
som behöver oss, behöver varandra,

att du vill vinna utan att spela,
spela utan att förlora, att du vill -


Historien slutar sorgligt:
hettiterprinsen blir mördad, krig bryter ut,
drottningen försvinner spårlöst,
kanske mördas också hon    Och till slut
finns bara bilderna kvar

(1972)


 Det är något med tystnaden
 som jag inte kan sätta ord på

(8.7.10)

Inte bara abstinens

Viss abstinens sedan VM tagit slut, men man slipper i alla fall höra alla dessa "insiktsfulla" kommentarer från (företrädesvis) damer i yngre medelåldern som bara äääälskar Brasilien och Cristiano Ronaldo (och "Becks" förstås, "men han fick visst inte spela, va?"), och som vet att tyskar spelar mekaniskt och får ALLA att tänka på nazister.
Fältet åter fritt för oss nördar som kan engagera oss i en hängmatch i superettan.

Och själva mästerskapet då?
Tja, ingen kan säga att fel lag vann, även om segerraden 1-0, 1-0, 1-0, 1-0 låter som en svensk journalistkarrikatyr av Italien.

Andres Iniesta tog sig förbi Schweini som bäste spelare med magnifik insats i finalen - och då inte främst målet även om det var kliniskt, utan allt det andra. Synd bara att han solkade det med en ful eftersläng på (av alla) van Bommel; rotwürdig.

Att VM inte varit domarkårens största stund har påpekats förr.

Varmaste dagen på 16 år...

...och den tråkigaste VM-finalen på lika lång tid.

Hemma igen

Länge sedan jag skrev. Har varit på resa och haft mycket annat.
En fin vecka i Maasholm, se bilder. Så fint väder har vi inte haft något år. Det blev mer strand och mindre vandring än det brukar bli. Och kanske något mer öl än det har varit sedan jag var sjuk. Men det är ju fortfarande måttligt, förstås. Tål inte alls så mycket längre heller.
Om av ålder eller ovana må vara osagt.
Och bilberoendet begränsar ju också. Bara bra så.

Men lugnt och stilla var det och riktigt ”göra ingenting” som det skall vara.

Måsarna skrek, havet doftade, sillen och flundrorna var färska – och Flensburgern, alltså – och det gick bra för värdfolket i fotbollen; det var inte RIKTIGT lika mycket schwarz-rot-gold som vid förra VM, men glädje och stolthet, och ett och annat förtjust skratt när England fick bollen i ribban bortdömd.

Och på vägen upp och ner samvaro med Harald i Lund – och hans Madeleine – och med familjen B i Falsterbo. Varför har alla vänner klumpat ihop sig i Skåne?