Fler (mer?) spridda tankar

Så obegripligt korta tidsperspektiven blir i senare dagars förskjutning. Jag lyssnar på ”Listen to the lion” från skivan jag fick 1973, får en flash till Aten 77 och tänker ”men det stämmer ju inte, det var ju oceaner av tid däremellan”.
Och det var det ju: oceaner av tidshändelser.
Men i dagar? Och i dag? Fyra år – som från nu till vårvintern 2007, då jag gjorde en vinterresa, och vi gjorde andra vårresan till Öland, det mesta såg ut omkring oss ungefär som nu.
Obegripligt. Självklart och obegripligt.




Den nationella jantelagen – ”vi i Sverige tror att vi är något särskilt”.
Oftast sagt av dem som slänger just jantelagen omkring sig.

(Varför är det förresten alltid samma personer som säger ”Det är bara här i Sverige som...” och som säger ”det är så typiskt svenskt att bara göra som andra, vi vågar aldrig vara originella...” ???)




Bildning – upplevelsen av att det finns ett sammanhang



Diskuterar beteckningen ”Solna stad”, som grannkommunen använder i tid och otid. Avsikten är förstås att markera att detta inte är en kommun vilken som helst, det är en stad även om den beteckningen rent administrativt klåfingrades bort 1969.
Men effekten blir inte riktigt den avsedda. I stället upplever man det som ett namn – en visserligen särskriven variant av Karlstad och Kristianstad.
Dendär kommunen norr om Stockholm, den heter visst Solnastad.
Och i nästa steg: Ungefär som Farsta eller Årsta.
Diverse Stockholmsförorter utan riktig egen identitet.
Det var väl inte riktigt det som var meningen.?

April...april...

Och i morgon är det första april.
Men lurad blir man ju alla dagar.

Lyteskomik

På fyran pågår just nu ett program där brittiska kvinnor kommit till Sverige för att lära svenska kvinnor att klä sig, måla sig och föra sig (!)

Det måste vara djupt skruvad ironi, men den gränsar i mina ögon till lyteskomik.

Spridda tankar igen

Och så har S varlt en ny ledare, under mycket uppmärksam bevakning från instanser långt utanför partiet, med intressen och agendor helt annorlunda.
En rädsla synes uppenbara sig att sossarna skall ta tillbaka det politiska initiativet, sent omsider.

Och kanske kan så ske. Någonting behövs, uppenbarligen. Inte den förnyelse som SvD:s ledarsidor och DN:s "nyhetssidor" efterlyser och som enbart handlar om en politisk marsch mot höger, men förändring.

Politikens exakta innehåll är därvidlag kanske mindre avgörande: men att ta tillbaka samhällets initiativ, formulera visionen och följa upp den.

Som exempelvis på järnvägsområdet: det spelar faktiskt mindre roll om samhället ställer kraven på ett helstatligt SJ, på ett oligopol av dagens typ, eller på en betydligt mer diversifierad nästan-marknad, det viktiga är att formulera kraven och skapa redskapen för att följa upp den och vidta åtgärder om de inte följs.

___________________________________


OK – du tycker att jämlikhetssamhället bygger på avundsjuka. För all del, men i så fall skall jag be att få mer än du.

____________________________________

Ett problem i världen är att ”äkta” inte längre är ett honnörsord.



Fler spridda tankar

Tröskelhöjning

Vet inte riktigt vad som har hänt, plötsligt har jag en så hög tröskel, allt jag tänker skriva känns efemärt och av begränsat allmänintresse.
Gudarna skall veta att det skulle vara bra om en och annan annan skribent någon gång drabbades av dessa känslor, men just nu känns det frustrerande.

Kort nedslag

Tämligen uppslukad av nyhetsläget och annat dylikt har jag tappat bort uppdaterandet av denna blogg.
Det blir bättre.
Återkommer inom kort

Ash Wednesday

Askonsdag

Because I do not hope to turn again
Because I do not hope
Because I do not hope to turn

Mörker och ljus, hopp och brist på hopp, och den ljuva stillhet som ett ögonblick infinner sig när man överlämnat sig åt det som ligger bortanför hoppet.

I no longer strive to strive towards such things
(Why should the agèd eagle stretch its wings?)
Why should I mourn
The vanished power of the usual reign?





Eliot läser Ash Wednesday


Upplevelsen av att det trots allt finns en sanning. Det gäller bara att inte försöka hålla fast den.

Because I know that time is always time
And place is always and only place
And what is actual is actual only for one time
And only for one place
I rejoice that things are as they are and
I renounce the blessèd face
And renounce the voice
Because I cannot hope to turn again
Consequently I rejoice, having to construct something
Upon which to rejoice

Våren kommer

En vecka in i mars, och nu är våren på väg. I dag anländer den till landets sydligaste delar.
Det står på text-TV, så det måste vara sant.

(ja, ja - jag har skrivit sidan själv, än sen då?)

Bilder från Budapest

Jag lovade fler bilder. De är inga fotografiska mästerverk, men till skillnad från förra gången har jag åtminstone fått med dem hem...


Utsikten från Budahöjden inramad av Fiskarbastionens nyromanik. Något oskarp tyvärr, men jag är förtjust i motivet.


Ner i tunnelbanan. Jag tror att detta är den långa rulltrappan vid Moszkva Ter, men det kan också vara t.ex. Astoria.


Och så till saluhallen. Tvåtusen sorters paprika - hör till de diskar som man bara handlar från en gång. Men vackert upplagt är det.


Szechenyi-badet i skymningen. Snö i luften.



Efter badet en kaka. Dobos torta längst bort.


"Vårt" hus på Akacfa Utca.



Gammalt och nytt, nej, jag menar: renoverat respektive nedgånget - jag tror på Akacfa eller åtminstone någonstans i närheten.


Eder ödmjuke, på Toth Arpad Setany, på "baksidan" av borghöjden; en vilsam plats.

Stafettnotering

Så fick vi se att Petter Northug inte bara är en dålig förlorare - utan en dålig vinnare också.

En klok man är borta

På TV meddelar man att artisten och författaren Lasse Eriksson är död. En klok man är borta.

Länge får jag leta i datorns irrgångar och skivstaplarnas virrvarr innan jag hittar ”Stället” och kan spela denna vackra och muntra elegi över ett borttappat land (och fanns det någonsin annat än i våra föreställningar?) .
Många gånger har jag tänkt att jag skulle vilja våga fråga honom om den texten egentligen skall uppfattas ironiskt, eller åtminstone dubbelbottnat – kanske är det så – men jag väljer att lyssna till den på allvar, glädjens och sorgens och också genomskådandets allvar, och som en hyllning till de människor som tvingas och förmår flytta sina rötter, i detta land eller i andra länder.

Och så finns där också denna underbara väganvisning – mitt bland de halsbrytande hopsamlade orterna, högst verkliga men ingalunda närbelägna - som alla som någon gång frågat sig fram i Norrlands inland oundvikligen måste känna igen sig i:

..inte långt från vägskälet mellan Blåsmark och Jävrebyn, tvåhundra meter från Göte Karlssons grävmaskinsfirma, fast mer åt vänster, längs gamla stigen, åt Fällfors till...

Spotify

Influensa - blä

Och det första som hände sedan vi kommit hem var att vi fick influensa båda två.
Kändes väl på sin höjd sådär kul.
Eller något mindre.

Ja, i själva verket väldigt mycket mindre.
När man är så utslagen att man inte orkar släpa sig från sängen till soffan för att se på skid-VM, så är det inte kul.