Hallå - ni ÄR medelålders

Men alltså, vad?

Jag träffar på en massa människor, på jobbet och annorstädes, som är 32 eller 43 eller 38; de är sedan länge färdiga med sin utbildning, de är etablerade yrkesmänniskor med fasta jobb, de är sambor i bostadsrätt i Stockholms innerstad eller villa i förort, de har ett eller ett par barn, de är mitt i livet.

 

Men de har en sak gemensamt: de är ABSOLUT inte medelålders.

Antyd saker om deras moral, deras politiska rättskaffenhet eller deras begåvning, det kan passera. Men säg för allt i världen inte att de är medelålders. Det kan knäcka relationen för gott.

Det där har förbryllat mig länge.

Det finns måhända förklaringar men jag förstår det ändå inte.

En delförklaring är förstås den allmänna ungdomsnojan. Det är närmast en truism. Reklamen och medievärlden öht sköljer över oss med löften och hopp om evig ungdom (snarare än evigt liv), och vi suger i oss.

75-åriga tanter ”går ut med tjejerna”. 50-åringar krisar för att de inte är 18 längre. Plastikbehandlingar och antirynkmedel.

Och naturligtvis ungdomens eviga hierarkiserande positionsbevakande, det där som det var så skönt att åtminstone en liten smula slippa undan när man blev vuxnare

Men vem vill vara vuxen i dag?

Jag får också en känsla, när jag talar med dessa annars så förståndiga människor, att det finns en generationsupplevelse: det är ju ens föräldrar som är medelålders!  

På ungefär samma sätt, fast omvänt, som ens barn aldrig blir riktigt vuxna i ens egna ögon, så fortsätter föräldrarna att bära hela bördan av att vara medelålders. 

Man kan tycka att det är lite komiskt.

Men jag för min del tycker att det mest är förvirrande.

Jag har hört människor på fullt allvar hävda att det är bara pensionärer som är medelålders.

Själv har jag varit medelålders länge.   Det är inget glädjeämne, men inget problem heller.

För mig är begreppet en osentimental beskrivning av var man befinner sig i livet. Man är inte längre ungdom, man är dock långt ifrån gammal - man befinner sig mitt i.

Föga eller intet har det att göra med ens personlighet eller ens vanor. Medelåldern är inte ett själstillstånd, det är en åldersavgränsad social kategori.

Hallå – ni är medelålders, det är ett faktum, det är ingen värdering. 

Det där som ni - en del av er - så desperat försöker undvika att bli, det är inte ”medelålders”, det är vuxna…