Dagens magplask - Svenskt näringsliv

Dagens magplask (som av somliga tyvärr tas som en vacker ”prick”) är förstås Svenskt Näringsliv-ekonomens förslag om att humanister skall få sänkta studiebidrag, för att de inte väljer ”nyttiga” linjer.

Inte i första hand för det människofientliga, obildade (och långsiktigt även för sitt eget syfte kontraproduktiva) förslaget i sig – det är ju bara ännu en liten glidning i riktning mot den instrumentella döddansarvärld som vi drivs mot – men för de argument och exempel som denna framgångsinriktade kvinna strödde över det:
Ja, man ger ju kurser på litteraturvetenskapen om Harry Potter! Och så finns det ”hobbykurser” om sådant som ortnamn.

Ahem.
Ur ett litteratursociologiskt perspektiv är väl Harry Potters makalösa receptionshistoria något av det mest intressanta man kan studera, dess sensationella genomslag och virala spridning, dess genomträngande av samtidskulturen.
Och att närma sig den gestaltningsteknik som givit denna framgång borde öppna en rad dörrar mot én rad givande forskningsupplägg i mer traditionellt textorienterad litteraturvetenskap.

Här alldeles bortsett från att den bokskrivande humanisten JK Rowlings karriär ju är en vacker framgångssaga av en sort som SN borde applådera.

Och ortnamnen sedan. Hobbykurs? Hur genuint obildad får man vara, utan att skämmas för att visa det?
Ortnamnsforskningen är sedan århundraden en – med tiden alltmer förfinad och specialiserad – hjälpvetenskap till historien, och har därutöver bidragit till språkvetenskapens utveckling. Samt är naturligtvis en hedervärd vetenskap alldeles i sin egen rätt. I mitt personliga tycke ganska spännande, nb när den är väl utförd.

Herrejistanes!

Inte bra

Damernas fotbolls-VM är i gång, och efter Sveriges inte utan möda bärgade seger i inledningen mot Colombia tävlar sportkollegerna om att hitta de goda nyheterna. De medger att effektiviteten saknades men tävlar ändå i optimism. En optimism som är svår att dela.

Om det skall bli avancemang handlar det om att höja sig ordentligt.
Vad envar kunde se i matchen mot Colombia var ett lag som genomgående hade en usel första touch, vilket gång efter annan försatte spelarna i onödiga svårigheter och verksamt bidrog till den erkända ineffektiviteten, och vars passningsspel var långt långt under vad man kan vänta sig av ett högt rankat VM-lag. Den dåliga förstatouchen bidrog till detta, men det handlade också om bristfällig kommunikation, kanske bristande koncentration, och om folk som sprang i passningsskugga helt enkelt.

Svårt att se detta lag göra avtryck mot USA eller ens Nordkorea, men förhoppningsvis höjer de sig.

Nya sängar, nytt rum

Nya sängar på plats och vi är på väg att byta sovrum. Ett stort steg när man sovit i samma rum i trettio år.
Vi fastnade för den rutiga sorten. Hoppas de är värda pengarna. De var tveklöst de skönaste i Den Stora Affären där vi prövade oss runt (och fick parkeringsböter under tiden eftersom vi satt skivan på fel timme – sängarna kommer alltid att minna om det).

De gamla sängarna var helt slut. Jag trodde Dux-sängar höll bokstavligen i evighet, men så var det inte; torkat skumgummi, snedsprungna fjädrar, hål i tyg. Skamligt dåligt efter bara drygt 25 år, eller hur?

Så nu åker de ut, och Magnus gamla rum blir sovrummet, Johans blir gästrummet för båda sönerna och andra, och vårt gamla sovrum blir bibliotek och arbetsrum. Samt under en förhoppningsvis snart övergående tid något av en lagerlokal.

Så, dags snart att gå iväg, jag skall bjuda min guddotter på lunch.

Komma igång igen

Och för övrigt tänkte jag komma igång igen efter några veckors frånvaro här.
Det har varit några ganska tunga dagar, mycket energi har gått åt att stötta M som skrivit på ett galet jobbkontrakt med en telemarketingfirma och först för sent insåg att han hoppat i en rejält galen tunna.

Och även i övrigt mycket på dagordningen, på jobbet och hemma - visst flyttkaos råder på flera håll. Och lågtrycken pressar oss mot marken dag efter dag, frimärksplatta själar i sommarsolståndets gråtid.

Men nu skall det bli annat. Hoppas jag.

Bönhörd

Det gick snabbare än jag trodde, när jag för några veckor sedan tänkte högt om möjligheten att göra långsam landskaps-TV.

NRK och Hurtigruten hade uppenbarligen tänkt samma tanke - jag vågar inte hävda att de hämtade tanken från denna blogg ;-)

Och det blev uppenbarligen omedelbar succé.

Vad var det jag sade!

Hem igen, igen

Tre nya dagar på landet, nu i solsken, inte lika arbetslockande men jag har i alla fall slängt lite grovsopor (åtta svarta säckar), lämnat av några saker i garaget, tvättat fönstren och snyggat upp lite.

Och faktiskt fällt några träd också, fast klena, där i den dåligt gallrade skogen vid garaget. Det är ett långtidsprojekt.

Rensat lite i röran i bilen har jag också gjort.
Och börjat på den definitiva listan över de 39 bästa låtarna. Dem tänkte jag portionera ut här i bloggen men också kanske på Facebook. Jag vill ju gärna frälsa världen.

Inga tranor denna gång, varken potatisplockande eller andra; däremot ett rådjur som rusade över vägen borta vid Aspan någonstans. Och en gök som ropade någonstans i sydväst, det må var och en tolka efter eget skön.

Färdigflyttat för nu

Helgen gick åt till flytt, men nu är M någorlunda installerad i nya lägenheten på Terapivägen.
Det blir nog bra det här, skall ni se.¨

Fast ganska ledbrutna är vi.

Nationaldagar

De kommer tätt nu, de nordiska nationaldagarna. Grundlovsdagen i dag, det där konstiga diktatet till svensk nationaldag i morgon, Island om två veckor och ganska nyssens 17 mai.

Vi konstaterade vid middagsbordet att de har en sak gemensamt, de nordiska nationaldagarna: befrielsen från den danske kungen. Det är vad alla länder firar, inklusive danskarna själva, som ju minns - åtminstone några av dem - enväldets upphörande 1848.

Faktum är att till och med Finland, som avviker på flera sätt, gör sitt bästa för att haka på. Den siste tsaren var ju gottorpare och hans mamma dansk prinsessa.

Men bevisar det något? Och i så fall vad?
Det får man aldrig veta.

Vi firade i alla fall dagen med att luncha hos Pölsemanden på väg mellan flyttbestyren.

Frånvarande på jobbet...?

Förvirrad på arbetsplatsen: Har haft middagsrast, kommer tillbaka till desken. Slänger automatiskt ett öga mot text-TV-skärmen för att se om det har hänt något medan jag varit på rast.

Känner mig något som Jan Långben.

Juniros

Hauptstrasse Maasholm i juni.