Utmaningen

Den helt avgörande frågan för den nya S-ledningen och för det partiets framtid är inte om man kan charma den ena eller andra bestämda väljargruppen (urban ny-medelklass, besvikna offentliganställda, sofflocksbenägna glesbygdsbor, whatever), utan om man kan få politiken att handla om vad som är bra för Sverige och folket i det, inte länge bara om vad som gynnar min egen plånbok.

En politik som handlar om vägar och mål, om värden, om vad vi egentligen vill vara och ha. Som sätts i motsats till egennyttan.

DÅ kommer vård ställas mot vanvård, eftertanke mot tanklöshet, gemensamhet mot armbågar.

Jag är långt ifrån säker att den nya S-ledningen har den förmågan, eller ens den ambitionen.
Men jag är ganska övertygad om att det är, som utrikesministern brukade uttrycka sig, den enda vägen.

(Fast jag ju egentligen inte tror på sådana, enligt högtidlig självdeklaration)