Två år av gammal grinighet

I dag två år sedan jag började blogga. Sent ute, som alltid.
År nummer två har blivit något mera som jag hade tänkt mig: fladdrande i varje riktning.
Stort och smått, avlägset och nära, glädjeämnen och tråkigheter.

Och bloggen har ynglat av sig.
Jag trodde nog att 37låtar-bloggen skulle hinna både byggas och avslutas under detta andra år, men det är nu här i världen så att mycket lite blir som man hade tänkt sig.
Och att saker drar ut på tiden hör till det vanligaste och mest välbekanta.

Dock går låtbloggen mot sin fullbordan; vi får se vad jag kan hitta på därnäst, om något.

Denna lilla samling tankar och tanklösheter räknar jag dock med att fortsätta i ungefär samma skick, tills vidare. Om till glädje för någon mer än mig själv återstår att se; dock har jag fått veta under året att även en och annan läsare har passerat här.

Det gläder mig naturligtvis.
Det gläder mig att det finns saker att glädja sig åt.

I vintermörkret, efter två års bloggande




_______________

Intressant nog har jag insett att det också är åtta år sedan jag inledde projektet att skriva en dikt varje dag.
Vad är det med den 12 januari?

Troligen ingenting.
Troligen en ren slump.
Och en liten skvätt överståndna helger.