Det "genompolitiserade 70-talet", igen.

Författaren just i början av det genompolitiserade 70-talet 

Det här med det politiska 70-talet igen. (Apropå dendär filmen å det...)

Att det var så inkrökt, så hårt, så ensidigt.

Det var det kanske, för några. Några få.

Några som på ett olyckligt sätt har tillåtits att prägla bilden av tiden.

Men vi.

Vi andra.

Vi som också var med.

Vi som också såg oss som en del av förändringen, upproret, revolten.

Vi var ju så många fler.

Det var ju inte så att man ägnade sig åt politik hela tiden. 

Den mesta tiden ägnade man åt att plugga eller jobba och det mesta av den tiden som blev över delades mellan att drömma och att umgås med sina vänner.

Därvidlag var det så som nu.

En viktig skillnad var dock hur umgänget med vännerna såg ut.

Av teknologiska skäl föregick det IRL – om man dit räknar de långa telefonsamtalen, närmast ändlösa, i alla fall många gånger flertimmeslånga.

Men oftast möttes man, i fysiska rum, som då liksom nu kunde vara hemmarum eller caféer, krogar eller skolkorridorer. 

Och man talade.

Och talade.

Det gör man väl nu också, även om det för en medelålders man ibland kan se ut som om 17-åringarna av i dag mest kommunicerar nedböjda över en liten liten skärm.

Skillnaden dyker upp när man tänker på vad vi talade om.

Mycket var sig likt, är sig likt genom seklerna.

Man talade om relationer. Om pojkar och flickor, om män och kvinnor, om vuxna och ungdomar, om grupper och individer, och närvaro och utanförskap.

Om kärlek, detta underliga djur som var så svårt att tämja.

Men man talade också, och här kommer skillnaden, om samhället.

Vi satt på dagar, kvällar, nätter och pratade om det ena eller andra, och gång på gång kom man in på hur samhället var organiserat, hur det kunde vara organiserat, hur det borde vara organiserat.

Vi tyckte att sådana saker var viktiga. Vi trodde att sådana saker var påverkbara.

Vi tog samhället på allvar, och vi trodde att också vi betydde något, kunde betyda något.

Vi blev som oftast nedslagna av erfarenheterna, då och senare, vilket efterlämnade en bitterhet - som hos många nog har bidragit till att ta avstånd från sig själv, från verkligheten, från drömmen. 

Men det var så.

Det är den stora skillnaden mellan de åren och nu:

Politiken var inte allt.

Men den var på riktigt. Och den var allvar.

Livet var här och nu och framtiden i ett. Inte nån jävla postmodern teaterscen.

Och de hårdföra sekterna med de despotiska sektledarna då?

De fanns.

Men de var ju så få!

Och de spelade så liten roll.

Vi som var den stora massan av allmän vänster, FNL-märkesbärande, spontandemonstrerande, långhårig, frikärleksdrömmande, oändlighetsdiskuterande, rockmusiksbesatt, gärdesfestivalande, upprorisk, drogexperimenterande, marxläsande, poesiskrivande, frihetstörstande – och allt som oftast tämligen vilsna, vi var ju så många fler!

Och ännu många fler, det måste man minnas, var de som stannade hemma på kvällen och åt rotmos med fläsklägg och sedan gick till jobbet eller skolan på måndag och inte mer med det.

Det är också något som så lätt tappas bort.

Liksom att dedär sektledarna, de finns i lika grad i dag.

Bara att deras påbud gäller andra saker i dagens genomnischade samhälle. Du är vad du klär dig i. Du blir vad du köper.

Och att det verkar betydligt svårare att glida iväg ur deras grepp.

I dag verkar ungdomens liv vara så hårt nischat – man tillhör en viss grupp, är på ett visst sätt, och det är benhårt strikt; det finns bara ett sätt att passa in. 

Men det var ju just så det INTE var under dedär virvlande åren. Man kunde, som en närstående säger, ha en Mahjongblus och en sidenscarf hängande i samma garderob.

Att den friheten fanns är svår att kommunicera i dagens klimat.

(Inte så att det saknades utstötning, självutnämnda maktpaschor, rigiditet, ren mobbning – vilken människa har gått genom ungdomsåren utan att konfronteras med sådant?  Men det präglade inte tiden, och det var inte institutionaliserat som i dagens shoppingsamhälle).

Jag skulle vilja skriva en skönlitterär text om detta.

______________________________________

Det kunde ju vara på så många sätt:  Här är ett.

Har jag varit inne på de här tankarna förr?  Visst. En gång handlade det om 68.