Vintervandring i Tanto

Ni kan lägga av nu. Det är bra. Skämtet är inte kul längre. 

Det var det förresten inte från början heller.

Det skall inte se ut så här i Tantolunden i april. Inte ens på månadens första dag.

Alltså, liksom, va!  Vid talar sydbrant. Vi talar om extremt gynnat läge. Vi talar om hängande trädgårdar, där terassodlingar fångar upp de bästa av villkor.

Då skall inte gångvägarna se ut så här:

Himlen var i alla fall blå när vi tog år vinterpromenad i Tanto, blå ovan kolonilotterna, blå ovan de nakna träden, blå ovanför snötäcket.
Vinterblå.

Men vi måste vara rättvisa. Vintern står inte alldeles oemotsagd.

Faktum är att vi stötte på såväl snödroppar...

...som vintergäck...

                                                  ...och till och med krokus...        

Dagens mest oväntade fynd var dock mykologiskt. Vi lät dem stå.

(ja, vi lät blommorna stå också)

Mor och son begrundar kampen mellan Gubben Vinter och Gumman Tö...

...innan alla tröttnade på kampen och de vita gångarna och vintern och allt det där och gick och fikade på Zinkens vandrarhem.