Hittar på jobbet en text med några år på nacken, tror att jag skrev den till "40-årsjubileet" av revoltåret 1968. Men det kan ha varit tio år tidigare också; jag minns inte och fyndorten gav ingen egentlig ledning. Hur som helst tycker jag att den fortfarande står sig i sin genre - även om jag tror att det fanns en mer genomtänkt avslutning ursprungligen. Den slutar liksom mitt i. Men i alla fall.
Ibland talar man om ”1968” som om hela 1960-talet och en god del av de närliggande årtiondena skulle ha tryckts ihop i ett enda år, och som om allt var politik.
I själva verket pågick den politiska radikalisering som brukar förknippas med 1968 under ett antal år, och hängde samman med utvecklingen inom musik, mode, konsumtionsvanor – och inte minst med en ”revolution” i fråga om synen på såväl sex som droger, åtminstone i Västeuropa och USA. USA:s Vietnamkrig, och proteströrelsen mot det, täcker väl ett decennium; Göran Sonnevis berömda dikt publicerades redan 1965, och kriget fortsatte som bekant till 1975.
”Ungdomsrevolten” i fråga om musik och mode börjar allra senast med Beatles och den brittiska popens genombrott 1962-63 (om man inte vill börja vid Elvis Presley) och har väl inte slutat än. Och den ”sexuella revolutionen” hänger ihop med p-pillret och inte minst i Sverige med liberaliseringar i fråga om synen på pornografi, som inte kan knytas till ett enda år. Och även om Allt är politik var ett populärt slagord under dessa år, så handlade det minnesvärda 60-talet om så mycket mer än politik i gängse betydelse.
Den som lät håret växa gjorde det inte i första hand för att uttrycka sin uppfattning om samhällsordningen, utan för att man tyckte det var snyggt – eller för att efterlikna sina idoler. Att experimentera med droger kunde vara en protest mot samhället; men oftare kanske mot föräldrar eller andra mer nära auktoriteter. Eller bara av allmän nyfikenhet och jakt på spänning.
Att man sedan gärna beskrev sina handlingar och reaktioner i politiserande termer – föräldrarna var småborgerliga, lärarna fascistoida osv - är delvis en annan sak. Och att det fanns sociologer som beskrev ungdomsrevolten just i (vänster-)politiska termer, gärna med den under det sena 60-talet oerhört populära termen alienering, är ytterligare en.
Kanske är det mest utmärkande för dessa år inte att det var mer politiskt, utan att det beskrevs och tolkades mer politiskt, både av dem som deltog och iakttog.
Samtidigt kan det inte förnekas att 1968 var ett händelserikt år, och det är inte orimligt att låta det stå som symbol för det oroliga och radikala 60-talet. Det var maj-oroligheternas år i Frankrike, upploppens och de politiska mordens tid i USA, och inte minst det år då Pragvåren blommade för att sedan övergå i höst. Och protesterna mot det ständigt eskalerande Vietnamkriget växte; här i Sverige var det året då opinionen på allvar svängde, och en kritisk hållning mot USA:s krigföring blev allmänt accepterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar