Sista månadsbilden för året.
Månsken över älven, över broarna som man knappt anar, över Flornipan som finns någonstans där borta fast den inte riktigt syns.
Måne på himlen och måne i vattnet. Blå toner som blir svarta, svarta som vintern.
Det djupnande mörkret, den tid då månen är den enda lysande punkten i ett universum av mörk materia.
Naturligtvis är bilden inte tagen i december, vi är inte på ön i december.
Det är en bild från en annan årstid som får berätta någonting om vintern, dendär sortens djupare sanningar som man bara kan närma sig på omvägar, som många riktiga diktare har berättat om.
December finns i bilden därför att mörkret finns.
Därför att solen sjunker under tidens horisont, drömmarna går i ide, natten bär sin kyla från rum till rum, från hus till hus, från människa till människa.
Därför att december är långt borta från allt.
Därför att en kall och avlägsen måne ser oss i mörkret.
Därför att vintern är vinter.
__________________________________
Novemberbilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar