Ett år till handlingarna

Ja, se, det var ett blandat år som vi nu lägger till handlingarna.

Har varken tid, lust eller ork att räkna upp tilldragelser, nöjer mig så.

Inför ett nytt år har jag inte heller någon lust att avge en massa löften.  Har aldrig haft.

 Ett antal förhoppningar har jag i stället.

De handlar om allt mellan klassiska drömmar av typen fred på jorden – eller konkret åtminstone lite vapenvila i brännande konflikthärdar, det är svårt att inte tänka på Syrien här, men annat finns ju – och helt privata förhoppningar.

I den senare genren hoppas man förstås på hälsa och välgång för de närmaste och sig själv.

Att M snart får hem C är vad som allra först dyker upp, förstås.

Men också tanken på att min egen hälsa kunde vara bättre.

I mellanrummet mellan världsomfattande naivdrömmar och personliga livshopp svävar också ett antal - dessvärre förmodligen fåfänga -  önskningar om att samtiden skulle kunna vara lite mindrre kortsiktig, tänka sig lite för ibland, fråga ”varför då?” lite oftare, fundera över orsak och verkan och deras sidoeffekter. Och sådant.

Samt bringa reda i tågtrafiken och gärna rädda Slussen.

Gott nytt år, väldiga läsarskara!