Jag är som bekant en konservativ gammal stöt, och i hemmet omges jag av likasinnade.
För oss är det ganska poänglöst att släpa in ett träd i vardagsrummet, fullt med osynliga små skogsdjur och i barken inlagrade traditioner - och sedan sätta elektriska lampor i det.
Så även i år står granen där med ljusen från Hiertas fabrik.
Den är inte den vackraste och mest regelbundna vi har haft, men inte den skevaste eller sorgligaste heller.
En ganska genomsnittlig gran. En lagom gran.
Det är alltid en utmaning att få ljushållarna på plats. Avståndet till nästa högre gren måste vara tillräckligt. Ljus som inte går att tända är meningslösa.
Och ljusen måste förstås stå någorlunda rakt. Inte för estetikens skull, det är julstämning det handlar om, inte excercis.
Men ett alltför snett ljus rinner, droppar, slocknar.
Mycket justeringar blir det innan de står rätt.
Men det får det vara värt.
Känslan när ljusen är tända, när granen är tänd.
Det lugnet, den ron, den stillheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar