Fiktionens förutsättningar

Diskuterar fiktionen i filmer med några yngre kolleger.

Finner att jag är ensam i att ta avstånd från införandet av det övernaturliga.

Men jag håller fast vid det.

Och vid skillnaden mellan det skruvade men möjliga, och det helt omöjliga.

Jag begär samma lagar i fiktionen som i verkligheten.

Osannolikt ja, svårbegripligt ja, helt jäkla skruvat ja – men omöjligt, nej.

Bort spöken, tidsresor, telepatier och teleporteringar - med några underbara undantag, där det otänkbara just är motorn som sätter det möjliga igång.

Bara inte denna löjliga archiveX-värld där förutsättningarna hela tiden kan sättas ur spel av en manusförfattare som vill spara sig några kort för bakfickan eller rockärmen.

Detta newage-iga ”det finns något” in-smaskat i berättelserna.

I sagans värld, den gamla,  i sagoberättarnas och sagolyssnarnas värld, där fanns det jättar, troll och féer. 

De var inte mindre verkliga än kungar eller kloka gummor.

Det gjorde inte våld på verkligheten då.

Och jag har ingen dragning till det som gör våld på verkligheten nu.

Märk väl, fantasy är något annat. Science fiction är något annat. Att skapa andra världar, andra universa, är något annat.
Där andra regler gäller, andra förutsättningar råder. 

Bland annat därför att andra världar med andra lagar går att tänka utifrån vår värld. Tänk strängteori.

Men i vår värld måste vår världs förutsättningar gälla.