Granen, 5 augusti

Den stormfällda granen är större än dagen

Men jag kan inte höra dess berättelser

Svepet av skägglav är en oåtkomlig tid

Grön är smärtan som jag känner efter arbetet

Grön är yrseln, sensommarens vilsenhet, kvällen

Men bakom vilar den störtade stammens gråhet

Jag står i stormens skugga när jag sågar   Mitt arbete

förblir absolut ensamt   Det finns ingen valfrihet

när vinden har dragit förbi   Inga flyktpunkter

Skogens stumhet nu är överväldigande

Gräsets ordlöshet, de grova grenarnas torra brist

Här finns inga tider mer där vi kan mötas

Evigheten är bara ett ögonblick i skogsranden

Och jag en bifigur i scenens utkant   Vi är skuggor

som skogens avbild kastat här, i skymningen

Granen finns inte längre   Den har aldrig funnits

Torrt rör sig tiden i en annan riktning                                       
                                                                                         15.9 för 5.8