Brist på sjukdomsinsikt

Börjar långsamt återhämta mig efter en vecka i sjuksängen.

Inte bokstavligen i sängen hela tiden, jag har gjort mina försök att vara uppe då och då, men man blir så trött så fort.

Vet inte vad det är för en sjuka, det känns som om kroppen liksom är i fel storlek och inte passar ihop; det liknar dendär känslan av obehag man har just när en förkylning är på väg att bryta ut – men det har som sagt suttit i, nu i nästan en vecka.

Nå lite förkyld är jag ju också, men det inte på en nivå som i sig skulle hållit mig hemma.

Feber?  Njae, det får jag ju sällan, men lite slängar har jag nog haft.

Och trött, trött, trött.

Kanske är det kroppen – eller den där andra mystiska substansen på S som man brukar sätta som dess motsats – som protesterar mot någonting, någonting som jag eller världen gjort fel.

Men jag vet inte vad.

Allt är ju mest som vanligt. Somligt lite bättre, annat lite värre, det mesta ungefär lika bra, lika dåligt, lika mittemellan.

Så jag vet inte.

Jag löser korsord, läser bortglömda böcker, sitter en stund vid datorn när jag orkar och sorterar filer – och sover…

Munter som Ior.