Den här veckan, när mars går över i april, borde vara en av årets ljuvligaste.
Ett helande och läkande ljus, fågelsång som droppar från träden, en mildhet som till och med vinden kan bära.
Men det är den inte.
I stället går den i trötthetens tecken, i trötthetens töcken, i eftersläpningens långsamhet och glömskans bortvändhet. För sent anländer man till varje timme, varje minut, varje sekund, denna vecka.
Man hinner inte dela och har inte tid att vara för sig själv.
Och detta för en enda timmes skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar