Det goda livet

Allt mer som tiden går och den återstående delen av våra liv krymper med oviss obeveklighet, tänker jag på det goda livet.

Och frågar mig ibland: Vad skulle vara det goda livet?

Och svaret som jag finner är: Att inte vara tvungen.
Ju mer jag mediterar över vad som är väsentligt för mig i denna tillvaro, desto oftare hamnar jag i den slutsatsen: att det som gör livet bra är att inte vara tvungen.
Att välja sina handlingar – eller att avstå från dem – av egen vilja och lust.

Jag har inget emot att arbeta, eller ens att ibland arbeta hårt.
Inte alls. Jag har dryga trettio år av ofta ganska intensivt förvärvsarbete bakom mig. Och på semestern hugger jag ved och bygger om hus.

Men det är ändå där nånstans det finns en skillnad: semesterns arbete är (nästan alltid) ett arbete av lust, och blir därför en del av det goda livet, hur slitigt det än är att spika bräder i härbretaket eller såga upp en storgran som hamnat i vattnet.
Medan förvärvsarbetet blir en börda, en boja, även om det handlar om att utveckla nya spännande medieformer eller berätta en intressant historia. Tvånget låser lusten.

Så ser det ut på det övergripande, abstrakta planet. Att inte vara tvungen.

Så hur skulle du ett verkligt gott liv gestalta sig, om man tar ner det på vardagsplanet, till frågor som man kan påverka, eller i alla fall önska sig något av?

Några inledande svar:

Resor
Tid på landet
Tid med vänner
Musik, böcker

Det här skall jag fundera vidare på.