Dikt då och nu

Världen genom kikarens lins:
    En berättelse i rött
och vatten         Och du
    min plötsliga förvandling
som är nu
Och jag är bara
Glad att du finns

Mer kan jag omöjligt förklara
Dagen faller genom natten,
jag är trött,
med vilken handling
    kan jag svara -

Lutar mig bakåt och minns
En berättelse i vinter
och vitt
Vad vill jag säga

Jag är bara glad att du finns

(1975)

Musiken en ekfras över det oformbara
Stråkar som skär ut stycken av tiden ur bilden
Och räcker över dem på ett fat så tunt att ådringen syns igenom
Kanske är det så vi definieras som levande: att vi kan se det
som inte finns att se
Och att vi kan bortse
från det som inte går att se igenom
Orden pekar på musiken: det är där vi alla kommer ifrån

Men nu behöver jag ett landskap att skriva mig ifrån,
skruva mig ifrån, att stå i och lyfta över, flyktbefriad i ett verkligt landskap,
ett som faktiskt finns, som håller fast minnen och människors rörelser,
då när de var verkliga, nu när de är verkliga,
ett landskap, en bild av ett landskap, en bild av en annan bild,
för varje landskap är ett minne, först och främst ett minne,
det som är levande

Vi blir aldrig ensamma när vi bor i bilden

(3.3)