GrinigGammalGubbe: What we did on our holidays, del 2

(forts av tidigare)

Jo, det var alltså vår vid Donau. Det gick utmärkt att sitta på balkongen och ta en eftermiddagsdrink - som i detta fall bestod av mineralvatten. Även om det var skönast att hänga kappan över stolen först.

Vårt lokala torg, Blaha Luijza tér, uppkallat efter en skådespelerska som en gång i tiden briljerade vid Népszinház (Folkteatern) som låg här. Också en tunnelbanestation på den röda linjen, och som synes passerar även spårvagnarna (de är återigen de så användbara linjerna 4 och 6).

På lördagen gjorde vi en liten utflykt upp i Buda-kullarna, åkte kugghjulsbana och Barnens Järnväg, det som en gång i tiden hette Pionjärjärnvägen. Fortfarande är det barn som säljer och viserar biljetter och vinkar klart för tåget, men det känns allt som att de vuxna tar över allt mer. Å andra sidan har järnvägen en tydlig funktion som transportmedel till dessa populära utflyktsnejder.

Spåren försvinner mot horisonten (riktning Normafa)

Vid János-hegy fick vi plötsligt ett påtagligt bevis på att våren även i Budapest föregåtts av en vinter - snö! Inte mycket och inte har den lång tid kvar ens på denna relativt höga höjd, men snö var det.

Det blev lördagkväll, och vi gick på Operan. Där vi inte bara lyssnade på Turandot (se särskilt inlägg), utan även träffade Operans arkitekt, Miklós Ybl:

Ybl.

Så var det ju det där med att vi åkt till Budapest för att bada.

Så på söndag förmiddag packade vi väskorna fulla med badlakan och badtofflor och handdukar och allt och åkte till Király-badet.

Ursprungligen turkiskt, flera gånger ombyggt, med en stor charm "i all sin turkisk-centraleuropeiska-postsocialistiska-realkapitalistiska slitenhet", som jag skrev på FB.

Kiralybadet. Den stora bassängen ligger under kupolen, som är genombruten, med stjärnhimmelseffekt - tyvärr inte fångad på bild.

A-L i trappan upp till omklädningen

En vacker byggnad är det

Det är trevligt när man kan sitta ute och ta ett glas vin. Även om vi så småningom påmindes om att även Ungern har infört rökförbud på krogarna - och att de andra som satt ute gjorde det för att få röka...

Bad, ja. Men så var det ju bakelserna också. Vi gick till Hotell Royal, där vi faktiskt bodde den allra första gången i Budapest (då när vi kuskade runt i stan med en taxi som vi till sist betalade med en svensk femma), och tog varsin bit - jag körde genomgående med Dobos, A-L tog denna gång en Esterházy-tårta.

En kortare sväng hemma på vår egen gata, Akácfa utca (Akacie-gatan)...

...innan det var dags för ett nytt besök på SRoF.

Den här gången tog jag det intressanta fågelmötet kyckling med gåslever -

- medan A-L prövade fläskstek med calvadossås.

Den var nästan lika bra som ankrätterna vi åt första gången. Men den här gången var vi ju förberedda så överraskningseffekten var inte lika stor.

Och så var vi framme vid den sista dagen. Vi hade absolut inget planerat, utom att möjligen handla lite, så det blev en fin dag av lite planlöst strövande.

I Budapest kan det löna sig att smita in genom en portgång på gården. Vi gjorde så på Sándor Bródy-gatan och belönades med:

gamla hus...

gamla industribyggnader...

och protofunkis-kolonnader i patinerat budapestgult...

För den som inte visste det kan meddelas att Donau (alias Danubefloden...) är ganska mäktig när den passerar mellan Buda och Pest - här utsikten från Frihetsbron mot Elisabetbron.

Från Clark Ádám tér vid Kedjebrons budafäste mäts alla avstånd från Budapest (eller till, om man så vill). En stor stiliserad nolla markerar mätpunkten, just där bergbanans dalstation ligger. Mitt ressällskap tittar fram...