Påvekryperi

Det svenska intresset - i alla fall i medier och sociala dito - för påvefrågor är häpnadsväckande. På flera sätt.

Till exempel rättviseaspekten: "Nu är det verkligen dags för någon som inte kommer från Europa".

Eller tjusighetskrypandet: ”Det är något fint med påvar i alla fall”.

Eller historielösheten: ”…sedan medeltiden eller 1200-talet eller när det var….”

Eller den politiska naiviteten: ”Konservativ kamporganisation?? Äsch ni i vänstern skall alltid se politik i allting”

Skenbar journalistisk integritet drar bort i vit rök.

Svenskarna som tillvarons turister.

För min del tycker jag att det det är viktigt och intressant vem som är statschef i Vatikanen men skiter fullständigt i vem som är påve. 

Der arme Papst Johannes

Hört nicht CDU

Er ist nicht Müllers Esel

Er will nicht Müllers Kuh