Tänk själv för helvete.

Hamnade i en liten diskussion på FB med en av de bästa vännerna.

Det handlade om förväntningarna på en grinig gammal gubbe.

Han tänkte sig att en sådan alltid tar ställning för fasta traditioner och fasta värden och motsätter sig alla förändringar.

Men så är det ju inte.

Sant, att just denne griniga gubbe är konservativ till sin läggning. Om det inte är trasigt, laga det inte.

Men den hållning som denna blogg försöker förmedla, och som dess skrivare efter förmåga försöker hålla fram i världen, kan sammanfattas i en fras som min gode men understundom elake vän omedelbart parodierade, nämligen: Tänk själv, för helvete!

I mina ögon är det vad som saknas mest i samtiden, en vilja att tänka själv, att skärskåda och fundera och sedan nå egna ståndpunkter, fatta egna beslut, forma egna hållningar.

Jag är väl medveten om att det inte är så enkelt, om att vi alla är utsatta för olika påverkningar som ofta är så subtila att vi inte ens är medvetna om dem och andra gånger så massiva att ingen kan värja sig. Jag inbillar mig inte att denne Grinige Gubbe är fri från slentrian och utifråntryck, att jag står fri och klok och rakryggad i ett fält av böjliga rön.

Det gör ingen.

Men det jag saknar i samtiden är ambitionen att göra så.  

Lusten att handla si eller så för att man efter övervägande har funnit det vara det bästa eller det rätta, alldeles ensam eller i samspel med andra människor.

Viljan att tänka och tänka om igen, att pröva sina beslut mot erfarenhet och värdering av möjligheter, att väga in.

Jag skräms av tidens uppenbara vilja att få veta vad som gäller, och hålla sig till vad som är bestämt, att inrätta sig i hierarkier, att göra rätt - inte i någon etisk betydelse utan i förhållande till omgivningens förväntningar.

Och jag skräms inte så lite av de löjliga små revolterna mot vad man skall, av typen ”jag är minsann så självständigt osvensk att jag äter semlor i december”.

Nej. Tack men nej tack.

Det är som sagt inte så enkelt, och kanske når vi inte så långt, men mottot måste ändå fortsätta att vara detta:

 Tänk själv, för helvete.