Jamen vad skall man göra då?

Ja, det var alltså det här med om att ge hela landet en möjlighet att leva.
Det som jag skrev om i går med rubriken: Har Vilhelmina ett egenvärde?

Om svaret är ja så följer omedelbart frågan hur det skall gå till.

Och mitt svar är alltså just detta - ja!

Så vad skall man göra?

Nej, jag har förstås inga lösningar, inga färdiga lösningar.

Men jag har åtminstone några tankar om i vilka riktningar lösningarna skall sökas.

Dags för upprustning?

De kan lite löst delas upp i fyra huvudlinjer, enligt följande:

1.      Satsa på infrastrukturen

Och se det då i samhällsekonomiska 50-årstermer, inte i korta lönsamhetsperspektiv. Järnvägar förstås, men absolut bilar också, vägar, och strategiska (gärna mindre) flygplatser – och vettiga villkor för trafik längs dessa olika leder.

Men infrastruktur är inte bara transport.

Tänk fungerande bredband. Till exempel – tänk utifrån behov – framåt.

Tänk postgång (inte för gammaldags brev i första hand, men fysiska försändelser är fortsatt viktiga)

Tänk skola: skolan är en central infrastrukturresurs. Vi kan inte både uppgivet konstatera att ungarna mår bättre i mindre grupper och lägga ner skolor för att klasserna är för små.

Tänk brett. Tänk långsiktigt.

Över huvud taget: Tänk.

2    2. Använd skatterna

Tillämpa ett skattesystem som låter en betydligt större del av vinsten stanna där råvaran finns – där kalhyggena väller fram över bergen, där kraftverkssjöarna breder ut sig och där städerna måste flytta.

Exakt hur skall det utformas? Det vet jag inte. Men jag vet att det låter sig göras om man vill.

Kommer företagen att fly Sverige då?   Knappast. 

Kommer det bli orimligt dyrt att leva i Stockholm?   Skulle inte tro det.

Jamen, om bonnjävlarna nu bara köper flanellskjortor, fyrhjulingar och SUV:ar för pengarna de får över?

Tja, det är knappast värre än nu, när folk på Östermalm och i Danderyd köper SUV:ar, fyrhjulingar och exklusiva flanellskjortor för samma pengar.

3..Ett incitamentprogram 

- som gör det ”lönsammare” att verka på och för landsbygden, i första skedet för sådana grupper där det offentliga kan påverka.

Kanske ett ”Norrlandstillägg” eller skattereduktion för vissa områden. Det kan inte vara värre att en lågavlönad bibliotekarie får ekonomisk stimulans för att stanna i Storuman än att en högavlönad it-konsult på Södermalm får det för att slippa läsa läxor med sina barn.

Man kan också pröva ett system som finns i en del andra länder, att akademiker  som väljer att arbeta (inom det yrke de utbildats till) i vissa regioner får en snabbare skuldavskrivning på sina studielån.

Inte en påtvingad ”exil” utan en ekonomisk morot.

Här finns säkert utrymme för fler idéer. Medföljandestöd?

Det där ordet igen: Tänk.

Tänk fritt. Tänk brett

4. Tänk kreativt över huvud taget.

Samverka över gränserna.

Inom landet, lyft huvudet över kommun- och regiongränser, snöa inte in på storregionernas förmenta rationalitet utan tänk konkret, i faktiska projekt, här och nu. 

Och utom landet. En del av Sveriges glesaste bygder ligger faktiskt inte så långt från mer befolkade regioner i grannlandet. Vad kan vinnas av det?

Tänk på kulturens betydelse. dela ut kulturstipendier knutna till bosättning – fem år, tio år, livstid.

Turismen. Alla som tycker att turistnäringen verkar väl optimerad för att dra folk till hela landet räcker upp handen!

Tänk.

Varje resa börjar – inte med ett steg, utan med en tanke.

Ja, vad skall vi ta oss till med det här, egentligen?