Gamla dikter

På jakt efter en gammal text som jag VET skall finnas någonstans bland mina papper – fast jag inte är säker på om det är jag själv som har skrivit den – hittar jag en hel massa gamla dikter av mycket varierande kvalitet.
Men några var ganska gångbara, inte minst om man tänker på att det var en mycket barnslig 17-åring eller 20-åring som skrev dem.

                                                                 väderleksrapport

Man kunde tillexempel säga: det har snöat. Om man sa

det på morgonen, tidigt på morgonen innan man dragit från

gardinerna, tillkom ett element av  hasard. Det kunde ju

ha regnat istället, eller en kvist kunde ha

brutits från trädet av vinden.  Men om man väntade

spelade ingen roll.  Var det vinter så var det.

Var det inte vinter så var det något annat.

Var det inte det ena så. Alltid var det någon som kom

förbi, hälsade och mumlade något likgitligt om vädret.

                                                                                                             (1971)

sedan skall han vandra genom det

ofruktbara landskapet och tänka

att han kunde vara någon anannstans,

hos henne    Där det börjar, där allt

är likadant, dit allting återvänder

sedan det fullbordats och förändrats

Sedan skall han vandra bland tavlorna

på en utställning, med huvudet i händerna

gå förbi dem en efter en och samtidigt

tränga in i dem igenom dem och tänka något

om en konstnärs rätta själ.  Och känna

sig själv i bilden av en råttfångare

som gått vilse.   Sedan skall han vandra

ensam fast han inte kunde vara det

Slutligen skall han stanna, utan att

                           se sig om

                                                                                                     

        (1971)

                Solidaritet

Det oroar mig

att du säger dig känna mer solidaritet

med mig

än andra   Vad är det jag begär

Jag vet inte

Jag begär ditt begär

och sedan eftertanke

Jag begär av dig en orimlig solidaritet                      

                                                                                                          

   (1974)                                        

                      Den sista dikten till Birgitta

Väl hemma igen

fann jag att jag faktiskt inte ätit

på fyra dagar   Då åt jag

en tallrik filmjölk & dina ögon

Det gjorde mig sömnig

Allihop är vi monster                                                          

    (1974)

Nej, jag påstår inte ett ögonblick att de är omistligt bra eller något. Men jag tyckte att de var ganska roliga att läsa. Och möjligen lite mer hållbara än jag minns min ungdoms dikter. Och ja, det finns ett antal som tyvärr rätt väl motsvarar mitt mer skamsna minne av den tiden.

Och texten som jag letade efter?  Den har jag fortfarande inte hittat.

Den börjar: "Vi älskar havet -  men som strand"