02 april 2012
Om svenskheten och att sticka ut
”Svenskar vågar inte sticka ut”, heter det i dagens tidning.
Är det så?
Eller är det i själva verket mycket enklare: Svenskar vill inte sticka ut, kanske?
Jag, för min del, vågar mycket väl gå på hårdrockskonsert, speedwaytävling eller thai-restaurang.
Men jag vill inte.
Det finns i delar av den moderna debatten en föreställning att det ”att sticka ut”, ”att vara kaxig”, att ”inte vara så lagom”, i sig är bra, är rätt.
Men varför skulle det behöva vara så?
Det återstår faktiskt att bevisa.
Det som är uppenbart är att det är ett populärt mode för närvarande att säga så. Och inga är så snara att anamma moden som svenskar.
Det är det typiskt svenska, det minst osvenska av allt: att till varje pris vilja hänga med, ta in det nya.
Och då modernt i ordets båda betydelser: förr mest i betydelsen ”nytt”, ”oprövat”.
I dag allt oftare i betydelsen ”inne”, ”moderiktigt”
Den värsta synden i Sverige är inte alls att inte vara lagom. Den är att inte hänga med.
(Här finns för övrigt en viktigt del av också förklaringen till socialdemokraternas långa maktinnehav liksom moderaternas frammarsch de sista åren – de har i båda fallen lyckats etablera föreställningen att de representerar det nya, det moderna.
Medhängandet).
Och där kommer återigen det där egendomliga ordet osvensk in.
Bara i Sverige är vi så generade över vad vi faktiskt är, och så benägna att försöka lura oss själva och andra att vi inte är det.
Bara i Sverige, gott folk!
Att vara oamerikansk kommer inte på fråga. Ingen vettig människa vill vara o-fransk. O-dansk är ett skällsord, och ordet o-norsk går antagligen inte att konstruera; till och med undeutsch är negativt, trots tyskhetens historiska belastning.
Bara osvensk är ett positivt begrepp.
Fast vi är så jäkla svenska att vi till och med har lånat in ett danskt begrepp för att för försöka förklara vad ”de andra” svenskarna är – fast inte kloka kaxiga JagJagJag som talar förstås.
Det är bisarrt.
Svenskar är inte alls rädda för att sticka ut. De är rädda för vad andra skall tycka. Och just nu är det till exempel många som är rädda för att andra skall tro att de inte vågar sticka ut.
DET är svenskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är rädd för att jag inte sticker ut på ett sätt som andra gillar. Eller är jag rädd för att jag sticker ut på ett sätt som andra inte gillar ... eller ... eller...? Rädd är jag i alla fall för vad de andra ska tycka. Var det det som var typiskt svenskt sa du? För jag vill ju inte vara svensk eller jo, jag vill vara svensk men på ett osvenskt sätt. Torbjörn var det du skrev eller behöver du kanske reda ut mera. Ängslig är ja i alla fall - det är väl svenskt?
SvaraRadera