Långfredagen och rädslan för att ha tråkigt

Långfredag. Och samtidens skräck för att någonting skall vara tråkigt. Att det inte hela tiden skall hända något. Att pumpa på.
Och så undrar människor varför vi är stressade.

Det kan också vara ett tllägg till texten om kyrkan: ett problem är kyrkans rädsla för att någon skall ha tråkigt. Det är den moderna rädslan framför andra.
Och ändå är just det så viktigt: att kunna hantera tider när det är ”tråkigt”.

Och likadant med alla, med allt: jakten på händelser.
Rädslan för lugnet, vilan, tystnaden.

Och vi är alla offer för den jakten, och deltagare i den.

Långfredagen. Så många vill att den skall vara ”nu mer som en vanlig dag”.
Dagarnas entropi.