Mannen från Athabaska

Man snöar in på så konstiga saker. På julklappsjakt efter musik från 1972-73 fastnar jag i Joe McDonalds ”The man from Athabaska” efter Robert W Services dikt.
Med dess perspektivväxlingar från Kanadas stora skogar till Västfrontens skyttegravar, där berättarens poilu-kamrater lyssnar andäktigt till hans berättelser.
I all enkelhet en stor hyllning till freden och till arbetets vedermödor, trots det stridslystna anslaget i inledningsstroferna.

(Och så inser jag att dessa rader nu ställts på huvudet:
   Says the pacter, ”Mike, you´re crazy,
   they have soldier men a-plenty
   You´re as grizzled as a badger
   and you´re sixty year or so
   But I havent missed a scrap, says I,
   since I was one and twenty,
   Shall I miss the biggest then?
   You can bet your whiskers – No!
När jag först hörde dem var jag ju där någonstans runt one and twenty, men i dag är jag mera som sixty years or so)

Men hur som helst sitter den där sitter den där i huvudet ...oh the wife she tried to tell me...

Och eftersom allt finns på nätet, så hittar jag den, i två versioner dessutom. Länkar upp till den relativt färska live-versionen, fast den egentligen är lite svagare, iaf rent tekniskt. Men bilden på skivversionen är så himla ful :-(



Skivversionen finns här. I närheten hittar man också den sorgliga Jean Desprez och en version av inledningsdikten War War War.


Och, ja, ibland heter det Aphabaska, ibland Athabaska.
Det får man leva med. Ibland skevar det lite i tillvaron.