Tosca på operan. Chansade på sistaminuten-biljetter. Det var fler som hade gjort, men det ordnades strax en kö till kölapparna och så småningom fick vi två acceptabla platser i hovlogen; bara det var ju en liten upplevelse.
Föreställningen mycket njutbar, inte minst Lena Nordin i titelrollen. Låt vara att hon kanske inte framstår som den unga skönheten. Det är trots allt sången det handlar om.
Men just Tosca är ju en ovanligt mycket sammanhängande och - åtminstone för att vara opera - snudd på rimlig historia.
Inte så upplyftande, dock.
Pluspoäng för att man inte försökt modernisera, "göra det tillgängligt för moderna människor" eller dylikt. Historien utspelar sig i ett (lätt fiktivt) Rom år 1800, det fick den göra.
Att Scarpia är en i hög grad modern människa, som vet att ta för sig, framgår ändå
Ett extranummer eller två bjöd utsikten från terrassen på, i första pausen solnedgångsljus, i den andra månsken över Strömmen, Slottet, riksdagshuset, Sophia Albertina och det hela.
En regnig sommar har det varit, visade vattenflödet i strömmen.
En fin kväll.
(Vi hade tyska filmen Barbara som reservalternativ, om vi inte skulle ha fått biljetter. Nu har vi den kvar. Det känns också bra.)
Edit: Några veckor senare kom vi iväg och såg Barbara - några tankar här.
_________________________________________________
Har inga upptagningar från föreställningen.
Maria Callas får duga som surrogat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar