Med stugan vederbörligen tillbommad, luckorna hängda, stenar på brunnen, härbret låst, båten uppdragen...
...var det dags att ge sig ut i det okända...
Först åkte vi norrut, sedan västerut, och sedan söderut igen, över Flatruet.
Så att det blev lite fjäll, på vägen upp mot molnen.
Här med Helags snett i bakgrunden.
Även längre söderut finns ju fjäll.
Vi stannde vid Fulufjället och tog en titt på nationalparken
Nästa dag inleddes med en vandring upp igenom parken till Njupeskär; det var synnerligen lättvandrat men riktigt fint.
Här forsar Njupån ett stycke nedströms fallet (Marcus Larsson släng dig i väggen!)
Toltan blommade.
Granarna, fallna och stående, var gigantiska, till och med kraftigare än min fallna jätte på ön, några av dem.
Så fick vi syn på fallet - här genom rutan i en närbelägen raststuga.
Det approcherades via en lång träspång.
...och var mer imponerande i verkligheten än vad en pocketdigitalkamera förmår återge.
A-L stannade på behörigt och behagligt avstånd.
Medan andra prompt skulle närmare.
Denna bild blev resultatet:
Hjortronen frodades högt upp på fjällsidan, bland stenskravlet. Men ännu bara kart, tyvärr. En vecka senare hade varit rätta tiden.
På återvägen passerade vi en formation som gav det slitna skämtet om myrstackarna en ny mening.
Ännu en forts följer förmodligen.
Nämligen del 3, som finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar