Teatralisk Hedda

Nyss hemkommen från en föreställning av Hedda Gabler på Dramaten; ärligt talat en smula besviken (om än inte lika mycket som hustrun, som fått biljetterna i julklapp - smart drag, då kunde hon bjuda med mig).

Besvikelsen grundar sig mest i det egendomliga valet av spelstil, eller rättare sagt spelstilar, eftersom olika skådespelare/rollfigurer lagt sig eller placerats på olika nivåer.
Tessman spelades på närmast skolteaternivå, "jag spelar teater, jag är nästan säker på replikerna, och ni hör väl att jag försöker tala tydligt".
Medan Hedda spelades med fullt teaterdive-pådrag, "jag tar scenen i besittning, jag höjer rösten, jag SPELAR TEATER".
Och advokaten däremellan med en tämligen naturalistisk spelstil

Förvirrande.
Vaken inlevelse eller verfremdung.
River bort inlevelsen i texten.
Lämnar kvar - vad? Ett par snyggt arrangerade laddade pauser, modell hela scenen fryser, och ett obestridligen skickligt utnyttjat scenrum.
Och den nya översättningen kändes fräsch.

Men det är inget gott betyg när man på tunnelbanan säger "Det är i alla fall alltid kul att komma iväg på teatern".