Diverse

Ett ögonblick övervägde jag att sätta rubriken "Situationen", som en liten hyllning till min farfar.
Men det känns tills vidare lite förmätet.
Vi får se hur det blir senare.

                                          *  *  *  

Pensioner, trafik, debatter. Med mera.

Jag tror att Fredrik Reinfeldts propåer om senarelagd pension mötts av sådana starka reaktioner delvis beroende på att vi har gått med på ett tuffare arbetsklimat, ett hårdare tempo, en ökad utslagningsrisk, just mot bakgrunden av att det kommer en tid sedan då man får njuta frukterna, en tid av lugnt skördande.
Tar man bort detta öppnar sig en lucka i golvet, och fallet därunder är djupt.

Och därutöver: Att statsministern på något vis har lyckats förvandla det till ett problem att människor lever längre.

Statsministern har för säkerhets skull förtydligat att han vill använda morot och inte piska. Det vill säga moroten ”om du jobbar till 75 får du pension” i stället för piskan ”Om du inte jobbar till 75 får du ingen pension”.

                                          *  *  *  

Jag läser att från årsskiftet får vem som helst starta kollektivtrafik var man vill.
Det är väl jättejättebra.
Alla som vill kan få köra buss. Yippee.

-Ja, men var inte samhällsmonopolet till för att säkra att hela landet, och hela regionen, skulle få drägliga trafikförhållanden?
-Jo, men det kan ju samhället fortfarande göra. Inget hindrar samhället att fortsätta att köra buss i glesbygden.

Bara det, förstås att det blir dyrare. Lönsamma linjer kan inte längre finansiera olönsamma. Och den ökade kostnaden drabbar mig, som skattebetalare.
Och servicen försämras givetvis lik förbannat.

Det vill säga en sämre service för glesbygdsborna till ett högre pris för mig som skattebetalare.

Är det verkligen bra?

                                          *  *  *  

Några slåss mot "kulturmaffian", andra mot "kulturmarxismen".
Ja, min vän, jag är medveten om skillnaderna, de väsentliga skillnaderna.
Men är du medveten om likheterna?
De väsentliga likheterna.

                                          *  *  *  

Apropå Slussendebatten: det finns också en generationsskillnad. Ännu vi som är födda på 50-talet är vana att ställa frågan, när en sak är sliten eller inte fungerar: Går den att laga?

Ofta är svaret ”nej” – det går inte, eller det är inte riktigt värt besväret eller pengarna.
Men frågan finns där, oftast outtalad, likväl.

Men en något yngre generation har växt upp i ett samhälle där reparationen inte har varit det normala; när ett ting är slitet eller går sönder byter man ut det (ibland förstås tidigare ändå, när man tröttnat eller det har gått ur mode, men det är en annan sak)
Jag lägger för ögonblicket ingen moralisk aspekt på detta.
Men det finns en skillnad.

Jag tror att den är en del av förklaringen till att så pass många ur en yngre generation vill riva det som finns: de vill ha en ny Slussen.
Ett nytt kök, ett nytt badrum, nya jeans, ny telefon.
Med andra ord: de som med full avsikt lät denna ändamålsenliga och vackra konstruktion förfalla visste vad de gjorde.

Herre, förlåt dem icke.