Den goda förkylningen

Stackars sjuka hustrun: -Nä det var en jobbigt och dum förkylning, det här.
Jag, ironiskt: -Till skillnad från en lätt och snäll och trevlig, då?
Hustrun: -Jo men, det kan ju vara så att man ligger nedbäddad lätt snörvlig och kan läsa en bok eller två och dricka te.
Jag, sarkastisk: -Och när hade du en sådan senast?

Gemensamt kommer vi fram till att det var evigheter sedan man upplevde det, att man fick en släng förkylning, gick och lade sig och lät kroppen vila, och sedan steg upp någorlunda återställd och återvände till vardagen.

Arbetslivets krav på sjuknärvaro gör att man istället är på jobbet, snörvlar och hackar och hostar lite, sprider en och annan bacill och sedan stapplar hem igen & petar i sig lite echinea och/eller Ipren..

När man till slut och någon gång verkligen blir liggande, då är det för att man är så utslagen av feber och hosta och illamående att man bara inte kan annat. Och då ligger böckerna olästa och teet hinner för det mesta kallna.
Kanske orkar man mot slutet av perioden stappla upp och sjunka ned i soffan framför tv:n en stund. Men fan om man ids engagera sig i vad man ser. En bra dag kanske man orkar sträcka sig efter fjärrkontrollen. Men det är ju samma sak på nästa kanal.

Och så går man tillbaka till jobbet.
Lätta och snälla förkylningar, det var länge sedan.