Dagens dikt

Blommorna i fönstret
bär en hälsning från en annan tid, en då man trodde
att det fanns någonting väsentligt att berätta om världens tillstånd
och att det fanns något sätt att berätta något, om världens tillstånd
eller något annat, att blommorna fanns till    Att dagarna samlades
till andra dagar, att våren kom när vintern var över, att människor
skulle samlas på torgen igen och ropa ut vad de ville
vad de ville göra och vart de ville komma, då man trodde
att vi skulle hålla om varandra, hålla av varandra, hålla i varandra
för att inte falla ned i allt detta djupa svarta, då man ännu
trodde att det fanns berättelser, besvärjelser, att det gick att
sätta namn på det vi möter, beteckningar, begrepp, då man trodde
att det gick att begripa, gripa mönster, fördjupa, plöja sig fram
Att vi skulle få vara tillsammans, till sist, med varandra, i varandra,
hos varandra i en längre tid som aldrig riktigt hade något slut, bara
ett långsamt avtagande in i något om vilket man inget kunde veta
och aldrig heller önskade veta, ett dis av uppfylldhet   Blommorna står
som en hälsning från allt det som aldrig blev och kanske aldrig var,
som kanske aldrig var just därför att det aldrig blev, från det
som vi bara trodde att vi hade, att vi ägde, att vi såg, att vi ville,
att vi älskade, en hälsning från alla dessa dagar när vi trodde
att vi visste, att vi var de vi trodde att vi var, då vi trodde att vi var,
alla dessa dagar som kom och gick och kom igen och aldrig trodde vi
att det skulle vara borta, så borta, dessa dagar som kom och gick,
som gick och gick, och allt det som kom bort bland dessa dagar,
dessa år, denna avlägsna tid, denna tid som avlägsnade sig, som
bar oss bort och hit och bort igen, som inte längre finns, en hälsning
från allt det som vi inte längre är, från allt det som vi ville bli
och inte ville bli, det som vi aldrig blev, från det som vi blev utan
och det som blev som det blev utan oss, utanför oss, det som förde oss
hit
utan att vi märkte det, det som märkte oss, det som vi förlorade
utan att ens märka att det var borta, det som var bortom,
det som gick bort, i all omärklighet, medan vi tittade bort,
åt något annat håll, vart som helst, bara bort –

Blommorna i fönstret
bär en hälsning från en annan tid, en då man trodde

                                                                   (14.2)