Fotbollsnotiser

Ny torsk för Djurgårn i går. Det ser som förgjort ut. Även om det är lite tidigt att ge upp och börja ställa in sig på superettan.

Vad jag inte förstår är att man envisas och fortsätter med ett spelsystem som uppenbart inte fungerar. Även med stort bollinnehav och hyfsat passningsspel skapas nästan inga chanser och de få som skapas ödslas bort.

Det kräver inte särskilt mycket fotbollserfarenhet för att se att Kennedy I inte är en tillräckligt bra spelare för att bygga anfallsspelet på, så som man gjort. En habil allsvensk forward i rätt sällskap, inte mer; att lämna honom ensam mot inkörda effektiva allsvenska motståndarförsvar kommer aldrig att fungera.
Så mycket mer som understödet är för dåligt: en del har träben, andra är för veka, ytterligare andra är troligen på rehab. Och några är på fel plats på planen.
Kommer aldrig att funka.

Det såg ut som om MP tänkte gå tillbaka till ett flerforwardssystem, men de allra senaste matcherna har gamla synder återvänt. Inklusive toppforwardens totala ointresse av att passa bollen.

   *   *   *

Torsk även för Haif, vilket som vanligt gläder oss på Knivsöder. Varje gång laget från förorten lyckas bärga en pinne i den sjunde övertidsminuten möts vi numera annars av krigstidslöpsedlar om ”hjältarna”.
Jag antar att de på något vis säljer, eftersom kvällstidningarnas marknadanalytiker allmänt anses vara ofelbara i ämbetet, alldeles som påven.
Förmodligen räknar man hela Södermalm som ett distrikt och säljer i södra Katarina. Eller så är det bara att hjälteberättelser (”han gjorde mål på Brage!”, autentiskt exempel) säljer bättre än de vanliga bantningstipsen.

Det är väl dessvärre också så att människor i dag är mer utifrånstyrda. Inte längre reagerar med trots utan med underordning.

Så att marknadsförarna till sist får som de vill: vilket lag man håller på beror på var man bor - inte vem man är, vad ens pappa höll på, vilka som hade bra spelare när man växte upp, eller helt enkelt bara vilka man råkade fastna för, som det var förr.
Innan marknadsförarna.
Före marknadsinvasionen.


   *   *   *

Och så skandalen i Malmö. Åt helvete är det, som alla från statsministern till huliganens mamma har påpekat, men man får säga att MFF har tagit det som en man, utan tjafs.
Till skillnad från andra klubbar, som börjat prata om omspel och oklarheter och orättvisor nästan innan knallskotten har exploderat.
Hmm, nu vet jag plötsligt varför Kungen saknas i listan över alla dem som sagt något.(mel En råtta svart och gul).