Det fanns en tid på sjuttiotalet och däromkring när jag tänkte att man skulle översätta sånger. Det var för sent för sådant. Vi lyssnade och kände på engelska och sångerna klarade sig utan svensk dräkt.
Men det var en god övning, och hjälpte mig ibland att se saker som jag annars aldrig skulle sett.
Här är Steve Goodmans ljuvtbittra Yellow Coat i den svenska dräkt jag då försökte ge den.
Med några marginella anpassningar till samtiden.
Jag länkar till Emmylou Harris version – det är den jag gillar bäst just nu, även om texten förstås på något vis känns närmare en mansröst; genuslåst som man nu är.
Det är länge sen jag såg dig sist,
har du haft det bra?
Fick du nånsin tag på allt du ville ha?
Har du blommor kvar i fönstret
& pratar du med dom
Fick du nåt av breven som jag skrev?
Jag har kuskat runt sen juli,
& det funkar rätt så bra
Annars är det mesta som det är
Jo, jag dricker lite mindre nu & har
skrivit några sånger till
-
Om du inte såg på mig så där
Minns du allla morgnar när vi gick längs parken hem
Minns du de där barnen, som vi såg
Och minns du hur vi talade
om att själva skaffa barn
Jag undrar varför aldrig det blev av
Spelar grannen ännu lika högt &
har dom fixat hissen än?
Sover du ännu med katten i din famn?
Går du ännu omkring så där, med ditt huvud högt bland moln?
Har du hört ett enda ord jag sagt?
Å, jag har tolv timmar till Hogdal,
jag borde ge mig av
–
Har du märkt, att hösten är på väg?
Det är länge sen vi sågs, du
Har du haft det bra?
Fick tag på allt det där du ville ha?
Nehej, den gubben gick inte längre. Nå, Joan Baez, då:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar