Tanken vandrar iväg

Hittar en notis i tidningen om hur internationella sajter allt mer tar över marknaden från nischade nationella magasin; en fransk kvinnosajt exempelvis har 37 miljoner användare, samma produkt på många språk.

Den globaliserande likriktningen tar nya grepp. Och det är inte ens en konspiration, en ond vilja, det är bara marknadsekonomisk logik.

Tanken hastar vidare från detta. Hur skall de goda krafterna stå emot?
Här finns en förlamande paradox: eftersom demokratiska rörelser, med hänsynstagande värderingar, svårligen kan underordna sig en enda bärande idé, en tanke och ett mål som genomsyrar allt och rättfärdigar allt – så riskerar de alltid att hamna i underläge mot krafter som kan just det.

Man talar till exempel om fackens behov av att samordna sig internationellt, när motparten arbetar globalt.
Men det är inte riktigt så enkelt. Om facken verkar demokratiskt, så ingår i deras roll att ta hänsyns till olika gruppers intressen, att väga särintressen, nationella och andra, att jämka – lite så som även nationalstatens uppgift är.
Men motparten har inga sådana krav. Den som inte underordnar sig det övergripande, i det här fallet företagets vinstmaximering, den försvinner.

Samma sak dyker upp när motståndaren är en anhängare av totalitär ideologi. Exemplen är legio på hur demokratins försvarare ser sig tvingade att överge dess grundläggande värderingar för att skydda den. Om man håller sig strikt till sina grundvärden, tänker man, är man förlorad. Så den öppna staden bombas och de misstänkta torteras. Och alla blir övervakade.

Paradoxen, således, är att det ser ut som om det enda som kan stå emot global totaliarianism är en global totaliarianism av en annan sort.
Och det är ju inte så kul...


Kanhända är det därför som islam upplevs som mer hotfullt än det mesta annat. Få samtida ideologier är så genomsyrande.

Och naturligtvis är det mot denna bakgrund som kapitalet har gått till offensiv i väst under de senaste decennierna.
När hotet om ett kommunistiskt alternativ inte längre är realistiskt (hur realistiskt det nu var förut...) så behöver man inte bry sig så mycket om socialdemokratiskt och socialliberalt tjafs.
Muren som föll stängde inte bara inne människor i öst.
Den gav, dessvärre, också lä åt människor i väst.

Så kan tanken driva från en notis i morgontidningen.