16 november 2010
Dikter; då och nyss
Eller likt fladdermössen som vi såg i Florens
Du sa: nej, det måste vara svalor
Men de var verkliga De svävade i hundratal
Det fanns en smärta där, i solnedgången,
tidens gång, förlorad tid och vunnen, årens
stumma flykt ....Så är det ....Vi har inget val....År
efter år försvinner, smälter ner i floden ...Nya skal
gjuts om de gamla ... Och den fina sången
går förlorad, upplöst i nyanser
ohörbara för det trötta sinnet
förlorade som aldrig gripna chanser
Man måste ändå hålla fast ... Det är så ... Finn ett
sätt att gripa ... De slitna spårens
vingavtryck blir ändå alltid kvar i minnet
...............................................................................(70-tal?)
...... Snö kommer i mörkret
...... Den bär med sig en annan sorts ensamhet
...... En som inte har någon lustig liten hatt på huvudet
...... Och som inte har tid att stanna på kaffe
...... Alltid på väg någonstans
...... Med sin sånglöshet
...... Och alltid från sidan
...... Som i det ogarderade
...... Som just i mörkret
...... Just nu
...... I november ......................................... 9.11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar