Ett omstartsbidrag

Fortfarande inte riktigt återställd från bältan och dess följdverkningar, men jag tänkte att jag iaf skulle komma igång igen med bloggen.

Har facebokat något en tid, men känner mig inte riktigt hemma där; det verkar paradoxalt nog finnas mera narcissism på facebook än i bloggvärlden, dvs åtminstone de delar av den senare där jag har rört mig.
Den allvarligt menande bloggen, där man är sig själv på djupet och kommunicerar endast med dem som verkligen vill det, har i alla fall potentialen att nå längre och djupare och vidare än förbi-bruset på FB. Sedan skall gudarna veta att det finns mycket som inte gör det.

Bloggen ger ju också en i dagens värld sällsynt möjlighet att få tala till punkt. Både för bloggaren och bloggarens eventuella gäster.

Nåväl, här är jag igen, saknad av ingen eller nästan nästan ingen.

Utom, kanske, mig själv och min spegelbild.
Därute.