Spridda tankar

Optimisten som åker nerför vattenfallet i en tunna har MYCKET roligare än pessimisten som står på land och ser honom slå ihjäl sig.


Häromdagen var det en av mina yngre arbetskamrater som på fullt allvar hävdade att den för detta ministern som uttalade sig måste ha rätt, och jag fel, just eftersom han var en före detta minister och således borde veta.


Kanske finns det två sorters människor: de som vill ha lika mycket som de andra, och de som vill ha mer än de andra.
Och det är möjligt som sägs ibland att det är den senare sorten som drivit fram alla våra framsteg och all vår utveckling.
Men det är den första sorten som alls gjort livet uthärdligt att leva.


Vad är det i människors natur som gör att så många utgår från att en förändring skall vara en förbättring för just dem, att de är vinnare? Att deras lotteri är idel vinstlotter?
Själv tar jag en lott ibland, om den ger mig en rimlig kalkyl: att förlusten vid en nit är så liten att priset för den mikroskopiska vinstchansen är rimligt. Men jag vet att det normala i ett lotteri är nitlotter.