Radikalism här och där

Att Europa blev – relativt – politiskt radikalt, och USA inte blev det, är kanske inte så märkligt: Europa var en gång statiskt, hårt klassbundet, slutet.   Här hade de fattiga och rättslösa inget att förlora på att hejda överklassens välde och begränsa dess möjligheter.
I Amerika åter levde drömmen om allas möjligheter, där kunde ”alla” nå toppen, enligt självbilden. Då var det plötsligt sig själv man riskerade att sätta stopp för och stänga inne.

När man nu har fört in den amerikanska idén om att alla är sin egen lyckas smed, och parat den med Europas numer hyggligt genomförda tanke om lika rätt och lika möjligheter, då har den amerikanska anti-jämlikheten fått fäste även här.
Så blir den tänkta jämlikheten den verkligas fiende...