Arbetsveckan slut. Fyra dagars ledighet. Och jag tänker fly från valdebatter och valvakor och valsummeringar och hela jävla analysen av varför vi får fyra år till.
Minns ni Richard Nixons anhängare skrålande "Four more years!"?
Nähä, tänkte väl det. Men jag minns.
Nåja, nuförtiden är ju intrång hos motståndare OK, de leder till makt och inte till avgång.
I am not a quitter.
O tempora, o mores.
Ja, ja, självklart kommer jag att gå och rösta. Klä på mig kostymen och knyta slipsen och vara en högtidligt stämd deltagare i demokratins rit.
Givetvis.
Jag gör det som uttryck för en djup tacksamhet över att få leva i detta land.
Men allt det andra, allt det mediala tuggandet och rabblandet, politikerjournalistsymbiosen, nej tack.
Sociala medier körda ner i halsen, nej tack.
Slutdebatter presenterade som schlagerfinaler, nej tack.
Hogdal, here I come.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar