Jämkade uddatalsmetoden...

Mycket väsen för ingenting var det. Ett gäng måttligt pålästa journalister gick igång på förfärliga orättvisor i ”det svenska valsystemet”, som – hör och häpna – antyddes gynna ett visst, större parti som länge innehaft regeringsmakten.
De lyckades få med sig en eller annan statsvetare som gavs tillfälle att vädra käpphästar, till exempel att ett majoritetsvalsystem vore bättre emedan det skulle ge ”stabilare regeringar”.

Och vi fick följa jakten på den borgerliga alliansens tre ”förlorade” mandat, dvs de mandat som i all överensstämmelse med vårt proportionella valsystem hade hamnat hos andra partier enligt den första räkningen.
Noggrann kontrollräkning flyttade ett av dem och lät de andra två stanna. Systemet fungerade.

Och när röken skingrats var proportionaliteten imponerande.
Alliansen nådde nästan hälften av rösterna och fick därför nästan hälften av mandaten i riksdagen.
SD var stora nog att hindra något av blocken att få egen majoritet, och ges därmed en vågmästarställning i riksdagen.
Allt har fungerat, såväl demokratin som administrationen av den som den jämkade uddatalsmetoden har bestått provet.

Men kvar i webbkommentarernas och obskyrbloggandets undervegetation finns en ”sanning” om att valsystemet som vanligt gynnar såssarna och lurade borgerligheten på dess rättmätiga seger...

Det gjorde vi väl bra, kolleger i medierna!