Några besserwisserier om morgonen

Ja, ja. Jag vet.  Men jag kan inte låta bli.

Först vaknar jag till klockradion som spelar gamla Skifs-dängan Michelangelo, och dess rader om "alla tavlor som blev historia sen".

Och jag kan fortfarande inte erinra mig en enda tavla av mångsysslaren M.
Jag känner mig så obildad.
Ett gäng ganska hyfsade fresker och några minnesvärda skulpturer kommer jag ihåg.
Och några hus som han ritat.

Men tavlor?  Och då har jag ändå letat i minnet rätt länge

                                      * * *

Och sedan var det "den finlandssvenska författaren Susanna Alakoski" i dagens tidning, i en i övrigt utmärkt läsvärd artikel.  Det dyker upp allt oftare, att man använder begreppet finlandssvensk för lite vad som helst, för sverigefinnar,  för finsk brytning, för vad som helst som kombinerar svenskt och finskt eller finländskt.

Men, jag menar, under tvåhundra år efter Fredrikshamn hade vi ju så småningom arbetat oss fram till en välfungerande terminologi, där finlandssvensk avsåg de svenskatalande i Finland, där finne avser de finsktalande i samma land och finländare innefattade dem alla, och där sverigefinsk beskrev de finskspråkiga som lever och verkar i Sverige.
Enkelt, logiskt och intuititvt.

Skall man alls bekymra sig om Susanna Alakoskis nationellt-kulturellt-språkliga hemvist, och med just en författare kan det ju vara meningsfullt ibland, så är hon väl snarast sverigefinsk - fast i de flesta sammanhang mest bara svensk, antar jag.

                                     * * *

Och ovanpå det mitt eget medium, som rapporterar att 14 personer nu dött på grund av orkanen Sandy.
Tråkigt och sorgligt på alla vis.
Men vänta...

Vad blev det av de närmare 70 som redan hade dödats när stormen drog över den karibiska övärlden?


                                    * * *

Glad i hågen möter jag dagen...