Tillbaka (1994 i en pärm)

I en pärm som har stått lite avsides hittar jag en serie dikter från vintern och våren och sommaren 1994.

Och finner dem betydligt mer läsvärda än jag minns.

Mer minnesvärda än jag minns dem…

Vill säga, i det privata, i min värld. 

Det är den jag bor i. 

Det är inga märkvärdigheter men jag tycker om deras kunskapsteoretiska frimodighet och deras oförställda längtan efter kärlek.

Om det handlade om att sammanställa en diktsamling, om jag vore en poet med sjurumslägenhet, så skulle här krävas bearbetning, förtätning, utglesning, tillägg, avdrag, omarbetning, genomgång, återskapande, arrangemang, analys, referens.

Men nu är jag inte det, utan en amatörpoet emeritus, med några pärmar stående i hyllan och  ett dagsversprojekt rullande i datorn.

Bland annat.

Så jag tänker publicera några av dem här, kanske alla, vem vet.   Just icke-uteslutandet lockar mig mera än det gjorde förr.




  Regniga vinterdagars chimärer förklädda
  till minnen, till följbara spår 
  Men jag har ingen lust att haka år vid år
  Jag betvivlar att det längre går att rädda
  särskilt mycket   Var det mödan värt
  att samla så mycket    Den tid som tärt
  min styrka har också ätit dessa spån
  Det jag lagt till har den dragit ifrån
  Och nu är jag utanför


  Regniga vinterdagars ledsnad, droppande
  Och dessa ekon otydbara, vissnande
  Snösmältning vid medelpunkten


  Det måste finnas något annat än: uthärda
  Annat än: fragment


  Annat än: nötta skosulor,
  väg nedåt, tvivel


  Det måste det väl?