Sparka igång!

Så där, nu skall vi bara genomlida invigningen, så är fotbolls-EM igång.

Känns konstigt att - för första gången på tolv år - inte vara på väg till Maasholm ett mästerskapsår, men det får man väl stå ut med.

Det har inte varit samma uppskruvade snack kring stjärnor och deras fysiska företräden som inför VM senast, kanske (paradoxalt nog) för att Sverige är med denna gång; på något vis leder det tillbaka intresset till själva fotbollen.
När det är CL-stjärnorna som skall fladdra förbi blir det mera idoldyrkan.

Men det har nog också att göra med att det är något lite avslaget över hela mästerskapet. Jag kan inte riktigt förklara det, men det känns som om förväntan i allmänhet inte är så hög,  förväntan på spänning, dramatik, överraskningar, underhållning, bragder.
Eller det kanske bara är jag.

Inledningsmatchen känns, som ofta, lite matt också - även om jag är nyfiken på de tre BvB-spelarna i Polens lag.

Sveriges chanser då?
Nja.  Talade om det på lunchen med kollega David B i dag  - och om vårt andra favoritlag Italien - och insåg att vårt grundtips var exakt det samma: två oavgjorda, en förlust, ut ur gruppen som trea eller fyra.
För Italiens del var han mera optimistisk. Jag är inte lika hoppfull. Det känns så otroligt profillöst (vilket David tolkade i positiv riktning).

Han trodde på mina tredje favoriter Tyskland som mästare. Inte heller där är jag lika säker längre, efter att ha sett dem förlora mot Schweiz med 3-5 härförleden.
Låt vara att Bayern-kontingenten, halva laget, saknades. Men inte ens ett tyskt B-lag (och det var iaf ett A/B-lag) skall bli så avklätt.

Å andra sidan ligegr det mycket i uppfattningen att Spaniens spelare nog är väl mätta nu.
Så jag har inga andra riktigt bra förslag.

Holland förstås. Och öppet för överraskningar. Polen? Portugal? Frankrike (om det nu vore en överraskning)  Ryssland (dito).
Good old England? Njae, väl ändå inte.

Sverige? Nix.

Nå, om ett par veckor vet vi.