Nytt möte med grot

Ja, alltså, liksom, va.

Ett av skälen till att det har varit glest med inläggen här är förstås att det hänt annat.

Över Valborgshelgen smet vi från såväl studentfylla som demonstrationsförväntningar och åkte till Hogdal för ett nytt möte med GROTET.
Ni vet, grenar och toppar.  Allt det där som bli kvar när man fällt ett träd och tagit vara på veden.
Det där skräpiga.

En hel del tog vi ju hand om i februari, Men det var mycket kvar. På marken. Och på taket.

Dessutom visade det sig vara ett antal träd som fortfarande stod på trekvart här och där. Samt ett som hade siktat på grannens tomt, och som de gärna såg att vi tog hand om .

Det vara bara att skaka liv i motorsågen (vilket faktiskt gick relativt lätt efter vintervilan - att sedan kedjan hoppade av praktiskt taget genast får skyllas på mänskliga faktorn).

Det jobbigaste var som vanligt att ta hand om´et efteråt. En hel del fick ligga kvar, hjälpligt sorterat. Men det blev i alla fall en liten vedhög vid gaveln:

och ett litet res vid utfarten:

Men det var fler än vi som hade varit i farten. Och, med insats av mer tid och kraftigare maskiner hade de åstadkommit ett mer imponerande resultat:

(virkesupplag vid Ytterhogdals station)

Jag förmodar att det faktum att virket ligger vid järnvägen betyder att de tänker ta det den vägen, vilket förstås är värt att applådera.
Sedan vi var uppe senast har man - således - tagit hand om mycket. Men såren i skogen är djupa.


Det var dock inte bara arbete
En fin fikastund vid älven där vi fick se att sädesärlan kommit fast isen ännu låg kvar inne vid ön hann vi med bland annat, och extremt lågvatten fick vi också se, just när man skulle trott att det rådde vårflod.
Och en utelunch på Knoppergården.

Och så fick jag för första gången i mitt liv se blommande mosippa:

Hemma igen har vi hunnit med en liten utflykt till Tyresta i den första trevande slånblomningens tid, just när ljuset tänds.

Vi talade om att det inte bara är naturen där ute, även kulturmiljön runt Tyresta by är fin.

Det blev en slinga runt Bylsjön, siktande av årets första svalor, en liten murkla mitt på stigen (den fick bli kvar) och en fika vid sjön, som ännu visade en föga vårlig yta (fast isen förstås var borta här i de sydliga landen).

Så har det varit.
Bland annat.