Mycket kvar att normalisera

Det har börjat dyka upp ett uttryck i debatten kring tryghhetssystemen: Regeringens uppdrag har varit att "normalisera Sverige".

Uttytt så att problemen med de tidigare mer generösa uppläggen var att de gjorde detta land ”onormalt”, Det som vi svenskar ju tycks vara räddast för av allt – att inte vara som andra.
Regeringen var en kommandostyrka med uppdraget att återställa ett normalt tillstånd, som på något vis var rubbat, i och med att Sverige låg i täten på välfärdssystem-ligan.

Då har jag några andra tips att komma med.

o Vi har en offentlighetsprincip som i det närmaste är unik. Där skulle en normalisering få stor effekt.

o Vi är, trots en del tjafs om motsasen, ett av världens absolut minst korrumperade länder.

Italien är mera ”normalt” i det avseendet  – kanske ett ideal att sträva mot.

o Vi har en i jämförelse oerhört ren miljö; vårt vatten är förmodligen världens bästa; vår skyddslagstiftning är stark.  Här kan man också göra mycket för att normalisera.

o Allemansrätten. Inte är den väl normal, va?

o Vi satsar mycket på barnsäkerhet. Varför skall nu svenska barn vara onormalt säkra?

 o  Och slutligen är vi fortfarande trots alla kriser och nedskärningar, ett onormalt rikt land i ett globalt perspektiv.
Här finns rejäla möjligheter att normalisera läget: ge hälften av BNI till Tchad!.